Semester till slut

Ja, vi kom ju iväg. Två dagar efter att vi satt och allvarligt funderade på om vi skulle behöva stanna hemma badade Oskar och Nina i havet på Fuerteventura. Det satt hårt inne och Lars fick bokstavligen släpa sig ur sängen på avresedagen. Vi var båda rätt trötta de första dagarna, men barnen blev aldrig sjuka och semestern blev riktigt lyckad till slut.Helt opretentiös, men på ett bra sätt. Vi badade i havet (eller det vill säga att barnen badade varje dag, jag bara en gång för det var inte lika varmt som det ser ut på bilden) och i poolen, läste några sidor i en bok då och då, drack kall öl och cava på terassen, var ute några gånger på restaurang, umgicks med mamma och pappa som kom ner några dagar senare än oss och lät stressen rinna av oss. Det var lite kalla vindar de första dagarna, men vi hade överlag tur med vädret och var ute hela dagarna. Semestern var så avkopplande att det nog inte var någon som hade större lust att återvända till vardagen och stressen i Bryssel. Som tur var möttes vi av en stad i vårskrud och vi satt till och med och fikade på terassen i solgasset igår. Det känns därför som om det finns hopp om soligare och varmare tider här också.

Att bygga sandslott, vallgravar, plocka stenar och annat roade barnen. Ibland helt på egen hand om man hade tur;).

 På väg hem på den fina beachpromenaden.

Bara en minigolfbana låg mellan vår terass och havet. Det enda man hörde på nätterna var havsdyningarna. Underbart skönt för oss som är alldeles för vana vid storstadens nattljud.

Både Oskar och Nina blev överlyckliga när vi berättade vilka som skulle komma och "hälsa på oss på semestern".

 Morfar och Nina badar bubbelpool. "Det killar i rumpan mamma" skrattade Nina.

 I full färd med ytterligare ett strandbygge.

Man kan ju inte bo granne med en minigolfbana utan att prova på. Oskar, Lars och morfar gick iväg en eftermiddag och Oskar kom faktiskt tvåa. Visserligen med lite assistans, men ändå. Vi får se till att odla det bollsinnet;).

 Nina var lika glad över att få stanna hemma och mysa med mormor alldeles själv.

Det dagliga glassintaget. Det blev en riktig orgie i glass, kex, godis och juice under semestern. Men är det semester så är det. Det var så skönt att åka iväg den här tiden på året. Det är andra året vi gör det och jag tror vi kommer fortsätta med det. Jag hoppas nu att lugnet och den nyttiga distansen till jobb och andra stressmoment håller i sig ett tag till.

50-50

50% chans att vi kommer iväg imorrn till solen, 50% risk att vi får stanna hemma. Så ser våra odds ut just nu. Lars har åkt dit rejält och har legat i sängen i fyra dagar och blir inte bättre. Jag hoppas han iallafall orkar släpa sig på planet imorrn så han kan fortsätta kurera sig på plats i Fuerteventura. Tanken på att åka ner själv med barnen känns inte så rolig, men kanske får jag ta det beslutet imorrn.

Själv hostar jag fortfarande och är fortfarande trött, trött, trött. Jag har inte kunnat vila de sista dagarna med allt som skulle fixas och idag var jag tvungen att jobba för att inte få värsta ångesten vad gäller alla saker som lagts på hög på kontoret medans jag var borta. Längtar därför så efter lite sol, värme och vila. Hoppas vi tar oss dit....

Nedbäddad..

..i soffan med sprängande huvudvärk, ont i hela kroppen, frossa, snuva och ont i halsen. Rena rama influensavarningen på det alltså. Det suger verkligen att ligga här och må dåligt en fredagkväll. Fast å andra sidan så är det ju denna fredagen och inte nästa så det är ju något att vara glad över iallafall. Jag hoppas det inte fullfjädrad influensa så jag slipper ligga såhär resten av helgen.

Hoppas er helg har börjat bättre:)!

Affärsresor

Visst borde det vara förbjudet att ha flyg som går klockan halvsju på morgonen? Imorrn är det andra torsdagen i rad som jag sätter mig på ett sådant flyg och jag vet hur trött jag kommer vara när jag landar hemma i soffan igen efter 14 timmar. Det är tortyr att gå upp klockan fyra på morgonen. Det är ju inte ens morgon utan mitt i natten. Jag borde kanske flugit ikväll, men då hade jag ju inte träffat barnen.

Borde alltså gå och lägga mig inom en timme för att orka med. Så trist. Fast hinner nog med en Corona innan dess. Det måste ju vara perfekt som sängfösare, n'est pas?

Så kallt

Imorse var det minus 10 grader ute när det var dags att ge sig av på den timlånga rundan innan barn och mamma var på dagis, skola och jobb. Såklart tog det som vanligt tre gånger så lång tid som det borde att ta på alla vinterkläder. På barnen vill säga för som utlandssvensk i Belgien har jag inga passande ordentliga vinterkläder längre. Det brukar ju sällan behövas när det bara är minusgrader några dagar per år och snöar ungefär lika ofta. Fast idag var det läbbigt kallt utan den rätta utstyrsel och jag frös som en hund i mina ofodrade stövlar, kjol (ja, det var ju ovanligt korkad klädsel) och vinterkappa när jag och Oskar stod och väntade 20 minuter på den förbaskade bussen (som ska gå var femte minut). Vi var redan sena eftersom Oskar på Ninas dagis påpekade att han glömt sin ryggsäck hemma. Och eftersom ryggsäcken innehåller mellanmål så var det ju bara att återvända hem och hämta den först. Stress, stress och mer stress. Oskar hade gymnastik halvnio och jag hade ett möte prick nio. Ingen av oss hann i tid. Dessutom tog det mig en timme och två koppar te att tina upp efter den morgonpendlingen.

Det ska fortsätta vara kallt hela veckan. Och nu vill jag ju inte vara otacksam för det är ju härligt med sol och lite vinterväder, men jag kan inte riktigt förstå poängen om vi inte har mer än den lilla pudersnö vi har nu. Oskar pratar fortfarande om pulkaåkning och snögubbar. Själv räknar jag ner dagarna till sandslottsbyggande och klädkombinationer som består av shorts och t-shirt. Tänk att slippa jaga två barn som inte vill ta på sig alla femtioelva ytterplaggen varje morgon en vecka....

Charmerande? Vem, jag?

Igår hade jag en maratonsarbetsdag. Skuttade upp i halvfem (eller skuttade är nog att överdriva..rejält...) och satt på ett plan riktning Zurich klockan sju. Planet var fullsatt. Jag var i minoritet som a) kvinna och b) under 45 år, men kände mig ändå ganska välanpassad bland alla affärsresenärerna eftersom jag dagen till ära bar en dräkt. Ja ni hörde rätt: en dräkt. Inte en kjol och kavaj utan en strikt, men klassisk halvkort klänning och matchande (ja ni hör ju, "matchande".....) dräktjacka. Till det högklackade svarta pumps, ovanligt välfriserat hår och läppstift. Det var knappt så jag kände igen mig själv när jag tittade i spegeln.

Men ibland hjälper det verkligen att klä sig för rollen. Och denna dag innebar ett möte med de allra högsta hönsen så då kändes det faktiskt bra att man iallafall kunde se ut som om man visste precis vad man gjorde;). Fast alla var faktiskt väldigt tillmötesgående och trevliga, dagen blev lyckad och diskussionerna flöt på bra.

Däremot var det skönt att slänga sig i en soffa på ett fik på flygplatsen och bara pusta ut. På vägen hem i taxin från Bryssels flygplats igår uppfattade jag inte först vad den trevliga taxichauffören i 30-årsåldern pratade om (vid det laget tänkte jag inte på mycket annat än att få komma hem och gå och lägga mig). "Pardon monsieur?" sa jag. "Vous etes charmante" upprepade han då och ville sedan bjuda ut mig på en drink. Tack, men nej tack sa jag, men det är klart att man blev lite smickrad. Fast det var ju mörkt såklart och kanske lade han mer märke till den korta klänningen än något annat. Jag  menar "dräkten"... Vem vet, fortsätter jag i samma anda kanske det inte tar lång tid innan dräkten blir pastellrosa och passande pärlhalsband åker på;).