Nedbäddad..

..i soffan med sprängande huvudvärk, ont i hela kroppen, frossa, snuva och ont i halsen. Rena rama influensavarningen på det alltså. Det suger verkligen att ligga här och må dåligt en fredagkväll. Fast å andra sidan så är det ju denna fredagen och inte nästa så det är ju något att vara glad över iallafall. Jag hoppas det inte fullfjädrad influensa så jag slipper ligga såhär resten av helgen.

Hoppas er helg har börjat bättre:)!

Affärsresor

Visst borde det vara förbjudet att ha flyg som går klockan halvsju på morgonen? Imorrn är det andra torsdagen i rad som jag sätter mig på ett sådant flyg och jag vet hur trött jag kommer vara när jag landar hemma i soffan igen efter 14 timmar. Det är tortyr att gå upp klockan fyra på morgonen. Det är ju inte ens morgon utan mitt i natten. Jag borde kanske flugit ikväll, men då hade jag ju inte träffat barnen.

Borde alltså gå och lägga mig inom en timme för att orka med. Så trist. Fast hinner nog med en Corona innan dess. Det måste ju vara perfekt som sängfösare, n'est pas?

Så kallt

Imorse var det minus 10 grader ute när det var dags att ge sig av på den timlånga rundan innan barn och mamma var på dagis, skola och jobb. Såklart tog det som vanligt tre gånger så lång tid som det borde att ta på alla vinterkläder. På barnen vill säga för som utlandssvensk i Belgien har jag inga passande ordentliga vinterkläder längre. Det brukar ju sällan behövas när det bara är minusgrader några dagar per år och snöar ungefär lika ofta. Fast idag var det läbbigt kallt utan den rätta utstyrsel och jag frös som en hund i mina ofodrade stövlar, kjol (ja, det var ju ovanligt korkad klädsel) och vinterkappa när jag och Oskar stod och väntade 20 minuter på den förbaskade bussen (som ska gå var femte minut). Vi var redan sena eftersom Oskar på Ninas dagis påpekade att han glömt sin ryggsäck hemma. Och eftersom ryggsäcken innehåller mellanmål så var det ju bara att återvända hem och hämta den först. Stress, stress och mer stress. Oskar hade gymnastik halvnio och jag hade ett möte prick nio. Ingen av oss hann i tid. Dessutom tog det mig en timme och två koppar te att tina upp efter den morgonpendlingen.

Det ska fortsätta vara kallt hela veckan. Och nu vill jag ju inte vara otacksam för det är ju härligt med sol och lite vinterväder, men jag kan inte riktigt förstå poängen om vi inte har mer än den lilla pudersnö vi har nu. Oskar pratar fortfarande om pulkaåkning och snögubbar. Själv räknar jag ner dagarna till sandslottsbyggande och klädkombinationer som består av shorts och t-shirt. Tänk att slippa jaga två barn som inte vill ta på sig alla femtioelva ytterplaggen varje morgon en vecka....

Charmerande? Vem, jag?

Igår hade jag en maratonsarbetsdag. Skuttade upp i halvfem (eller skuttade är nog att överdriva..rejält...) och satt på ett plan riktning Zurich klockan sju. Planet var fullsatt. Jag var i minoritet som a) kvinna och b) under 45 år, men kände mig ändå ganska välanpassad bland alla affärsresenärerna eftersom jag dagen till ära bar en dräkt. Ja ni hörde rätt: en dräkt. Inte en kjol och kavaj utan en strikt, men klassisk halvkort klänning och matchande (ja ni hör ju, "matchande".....) dräktjacka. Till det högklackade svarta pumps, ovanligt välfriserat hår och läppstift. Det var knappt så jag kände igen mig själv när jag tittade i spegeln.

Men ibland hjälper det verkligen att klä sig för rollen. Och denna dag innebar ett möte med de allra högsta hönsen så då kändes det faktiskt bra att man iallafall kunde se ut som om man visste precis vad man gjorde;). Fast alla var faktiskt väldigt tillmötesgående och trevliga, dagen blev lyckad och diskussionerna flöt på bra.

Däremot var det skönt att slänga sig i en soffa på ett fik på flygplatsen och bara pusta ut. På vägen hem i taxin från Bryssels flygplats igår uppfattade jag inte först vad den trevliga taxichauffören i 30-årsåldern pratade om (vid det laget tänkte jag inte på mycket annat än att få komma hem och gå och lägga mig). "Pardon monsieur?" sa jag. "Vous etes charmante" upprepade han då och ville sedan bjuda ut mig på en drink. Tack, men nej tack sa jag, men det är klart att man blev lite smickrad. Fast det var ju mörkt såklart och kanske lade han mer märke till den korta klänningen än något annat. Jag  menar "dräkten"... Vem vet, fortsätter jag i samma anda kanske det inte tar lång tid innan dräkten blir pastellrosa och passande pärlhalsband åker på;).

Glad i böcker

Så länge jag kan komma ihåg har jag älskat böcker. Vi hade alltid många barnböcker hemma när jag var liten och jag har många minnen av Barbapapa, Kalle Kanin, Pricken, Pippi, Emma och Totte för att nämna några få. De här böckerna är faktiskt lika roliga att läsa nu för Oskar och Nina som än så länge verkar lika förtjusta i böcker som jag. Det glädjer mig eftersom jag själv alltid tyckt att det varit så underbart att försjunka i en bra bok. Jag hade visserligen en dipp i mitt bokläsande när jag var i 20-årsåldern och inte riktigt hade ro nog att läsa, men den höstdagen 1995 då jag fick Miss Smilla´s feeling for snow i present av en kompis i Hull tog mitt bokintresse fart igen. Jag kan fortfarande komma ihåg hur fantastisk jag tyckte att just den boken var.

I helgen var jag hemma i Skåne (det spelar ingen roll att jag inte bott där sedan jag var sju, det känns ändå alltid lite som hemma) och fick, (barn-, man- och hund-fri som jag var), möjlighet att spendera ett par timmar i ett par bokhandlar. Jag vill ju helst läsa engelska författare på orginalspråk och svenska och nordiska böcker på svenska (tanken på att ha en och samma författare på olika språk stående tillsammans i bokhyllan stör mig;)) så jag passade på att ladda upp passande böcker. Plus att jag fick låna två av Mrs Bookpond.

Såhär ser min senaste bokstapel ut. Jag ska försöka hålla mig och spara några till semestern. Bara 18 dagar kvar till solen och värmen!

 Och såhär ser det ut när Nina och Oskar sitter i sin "bok-koja" och läser böcker koncentrerat. De är också väldigt förtjusta i Barbapapa.

Januariseg

Jag köper tulpaner och fler tulpaner. Jag går och lägger mig i tid på kvällarna. Jag hittar på kul saker med barnen på helgerna. Jag träffar kompisar och försöker hitta tid till att träffa affärskontakter på restaurang för att kombinera nytta med nöje. Ändå tycker jag att januari har varit en väldigt seg månad. Det är fortfarande nattsvart på mornarna och även de nätter då jag sovit mina sju timmar är jag trött. Jobbet kräver multi-tasking och nu blir det jobbresor varje vecka fram till sportlovet. Allt rullar på rätt bra, men jag har inte riktigt hittat flytet efter julledigheten.

Jaja, det är förhoppningsvis bara en tidsfråga innan vårpiggheten dyker upp och imorrn bär det av till Sverige för studiebesök och sedan väntar en Malmöhelg. Utan man och barn, men med trevligt sällskap av Fru Löf och Kompani. En natt på hotell, sovmorgon och frukost i lugn och ro ingår också. Hur länge sedan var det jag upplevde det sist? Det kommer kännas lyxigt. Fast det skulle inte förvåna mig om jag vaknar klockan sex i vilket fall som helst. Det sitter liksom i ryggmärgen vid det här laget. Och även om jag ofta säger att jag önskar jag har mer tid för mig själv vet jag redan med mig att nästan fyra dagar utan busungarna kommer leda till abstinens;).

Dags att packa väskan nu alltså. Så mycket enklare när man åker på egen hand!

Cykeltur

Äntligen lite fint, kallt väder i Bryssel. Som höll i sig över helgen också för ovanlighetens skull. I lördags var det fullt upp med shopping för både mig och Lars i omgångar (ja, fler skor på rean faktiskt) och andra ärenden. För att hinna med allt utan mer stress än nödvändigt skrev jag dagsschema som innehöll allt från när Zora skulle promeneras till när vem skulle sticka ut på ärenden. Kändes lite jobbaktigt, men det fungerade jättebra och allt blev avklarat:).

En av uppgifterna i lördags var att äntligen hämta Oskars födelsedagscykel i cykelaffären (Oskar ville att den skulle vara blå och den färgen fick man bara in alldeles nyligen) och i söndags var det dags att ta den första turen i parken.

Såhär glad kan man se ut då. Det gick riktigt bra för att vara första gången, men det är klart att stödhjulen hjälper ju till...

Nina ville ju inte vara sämre så hon rullade på på sin nya cykel. Och jag gick dubbelvikt och hjälpte till med balansen runt hela parken (och ja, jag fick ryggont av det).