Schyssta lekplatser

Det här med schyssta lekplatser kan man i Belgien. Så skönt att sticka iväg till en av de flamländska provinciedomeins som finns utanför Bryssel. Denna gång Huizingen där vi spenderade hela söndag eftermiddag tillsammans med kompisar.

Stor tjej behöver stor gunga.

Full rulle också på denna kille. Speciellt som Emil också var på plats.

Jag "lånade" denna mysiga tjej. Vi utforskade varenda rutschkana som fanns tillsammans.

En av de få icke-svenska/finska lekplatsredskap jag sett i Belgien. En hel lekstad (detta utgjorde en femtedel) med häxtema.

Att hinna med

Har varit på kurs i Stockholm i veckan. Väldigt givande som vanligt, men allt nytt man lär sig ger upphov till nya funderingar, nya strategier och nyttig självrannsakan. Jag vill ju bli bättre på det jag gör både på verksamhetssidan, men också vad gäller personalarbete. Samtidigt som vi har flera projektdeadlines i mitten av oktober, ligger mitt uppe i budget- och verksamhetsplanering för 2013 och jag har en ny medarbetare att skola in. Det är alltså mycket press på flera håll just nu och att ställa de höga krav jag gör på mig själv är inte alltid nyttigt för jag hinner helt enkelt inte med allt. Inte om jag vill hinna med att umgås med min fina familj. Däremot kan jag inte alltid välja att strunta i saker för att jag inte hinner där jag sitter. Hur skulle det se ut liksom?

Dock måste jag jobba på min Att Inte Göra-lista i höst. Vissa saker måste väljas bort eller delegeras och jag måste definitivt bli bättre på det framöver....

Öppna havslandskap

Jag har inte varit vid den belgiska kusten på ett årtionde. Jag hade glömt vilket öppet landskap vidsträckta och milslånga stränder utgör. Jag trivdes.

Den här landsegelbåten (vars riktiga namn jag inte kommer på) uppfanns just i De Panne.

Om jag hade kunnat rida hade jag blivit väldigt sugen att rida såhär.

Nina på väg mellan de olika snäcksamlarställena.

Den som var mest entusiastisk över snäcksamlandet och "skattletandet" (en mjukslipad blå glasbit, en röd plastpärla, en mutter och en keramikbit med en blomma på) var såklart Oskar.

Vi var på stranden nästan hela dagen igår. Nina hade gärna velat bada, men höstvindarna blåser över Belgien nu så det får bli nästa säsong.

Vi plockade en hel hink med snäckor eftersom de var så vackra.

Picknick stod på schemat såklart. I lä var det riktigt varmt och skönt i solen. Praktiskt för mig och Lars att vi picknickade jämte ett strandfik så vi kunde beställa cappuccinos till filten;).

Väldigt många av De Pannes vackra gamla hus byggda i början av nittonhundratalet har blivit demolerade. Detta vackra hus i centrum står kvar, dock med nedervåningen helt förstörd av en modern affärsutbyggnad.

Detta hus har haft bättre tur.

Vårt hotell. Ett av få hus vid strandpromenaden som inte är ett fult modernt 60-talskomplex. Mittemot ligger en tvåstjärnig michelinrestaurang. Som vi inte gick till med barnen såklart, men dit jag gärna skulle kunna tänka mig gå en annan gång.

Zora trivdes också och uppförde sig exemplariskt hela helgen. Däremot behöver hon nog vila upp sig i veckan för hon är inte längre van vid lika mycket aktiviteter nu när hon är pensionär.

Mysigt boende (kanon med familjeerbjudande med två sovrum), strandpromenad, snäcksamlande, våfflor, musslor, frisk luft, sol, hav och champagne. Det var en bra helg och vi hann med mycket roligt. Vi har fått blodad tand och planerar nu en weekend i De Haan senare i höst. Denna kustort har mycket av sin ursprungsbebyggelse kvar och det passar nog oss med vårt intresse av Art Nouveau och Belle Epoque.

Kust i sikte

Äntligen. Lite fokus på familj och avkoppling snarare än på jobbdeadlines och stress. Imorrn åker hela familjen till belgiska kusten för att bo på hotell ett par nätter och bara umgås. Det kommer sitta fint. Barnen är förväntansfulla och jag ser framemot att komma bort från stan över helgen. Behöver familjefokus nu för lite nyttigt perspektiv på tillvaron.

En stor tjej

Jag har precis nattat en mycket trött, men nöjd födelsedagstjej. Nu har jag verkligen inga riktigt små barn hemma och bebistiden börjar kännas ganska avlägsen. Jag saknar inte det livet även om jag fortfarande är svag för de charmiga bebisar som finns i vår närhet;). Det är rätt skönt att få sova ordentligt på nätterna, att kunna gå ut utan blöjor, extra ombyten och specialmat och kunna vara mer flexibel med rutiner och annat. Alla åldrar har väl sin charm (fast tonåren verkar inte vara något att se fram emot har jag förstått), men just nu skulle jag gärna vilja att barnen var såhär lagom stora och lagom små som de är just nu. Mer självständiga och självgående men ändå intresserade av att sitta hos mig i soffan och kramas ibland.

Nina skuttade upp ur sängen imorse när vi kom in och sjöng. "En gång till snälla". Innan jag gick till jobbet fick jag en stor kram och kommentaren "Tack för min födelsedag mamma!". Tack själv älskling för att du finns tänkte jag då och fick en klump i halsen.....

Prinsesskronan med tillhörande örhängen blev en favorit med en gång.

Mammas stora tjej.....

Från toppen till botten och upp igen

Vi har högsommar i Bryssel denna veckan. I helgen har det varit nästan 30 grader i skuggan på dagarna och 22 grader sent på kvällen. Det känns nästan som Rivieran. Minus tillgång till svalkande hav då kanske;). Igår gjorde vi iallafall något medelhavs-inspirerat och tog med oss barnen på restaurang. På kvällen... Det har vi inte gjort ofta, men tänker att övar vi inte på det nu i denna åldern så funkar det garanterat inte när de är äldre. Och med tanke på att båda nu äter det mesta, inte blir för gnälliga när de är uppe efter läggdags och tycker att restaurang är kul så drog vi ner till en mysig och familjevänlig marockansk restaurang med stor och härlig terrass. Komplett med väggfast soffa med kuddar som kändes taktiskt om kidsen skulle tröttna i ordets dubbla bemärkelse.

"Oskar, är du snäll och räcker mig lite bröd". "Jamen visst Nina, ett ögonblick bara". Eller, nja, kanske inte riktigt, men det gick över förväntan bra. Och det blev bara en utspilld äppeljuice...

Vi hade taktiskt nog tagit med lite papper, kritor och Bamsetidningar och det var nog bra eftersom varken Oskar eller Nina fattar varför inte maten kommer precis när man beställt den. (Vi pratar ju om barn som kan tycka att vänta 20 sekunder på en macka är jäääätteelååång tid...), men annars gick det rätt smidigt. Båda tyckte också att det var väldigt spännande att gå ut och äta och Nina ville såklart gå fram till kyparen och betala själv innan vi skulle gå:).

Idag hade vi tänkt att ge oss iväg från värmeböljan genom att ta oss till de Nekker utanför Mechelen där det finns ett rekreationscenter utomhus med tillgång till bad i den stora ån som flyter förbi där. Men det gick helt åt skogen. Först körde vi vilse eftersom den idiotiska GPS-en skickade oss i fel riktning inne i Mechelen, sedan stod vi och köade 20 minuter för att komma in (inträde såklart) och sedan blev vi tillsagda att vi inte fick komma in för jag hade inte mitt ID-kort med mig. Alltså nu vet jag ju att man egentligen enligt belgisk lag ska ha sitt ID-kort på sig bara man går ut med soporna (d.v.s. lämnar hemmet), men egentligen ska man ju också plocka upp hundskit, inte skräpa ner, inte parkera på trottoarer och övergångsställen och inte köra för fort,  men det kan man lätt komma undan med  utan några större konsekvenser. Jag har alltid undrat varför, men nu förstår jag ju att Åka och Bada med Familjen Utan ID ligger mycket högre upp på listan av Saker Man Absolut Inte Får Göra i Belgien....

Att Lars försökte be dem rucka lite på reglerna (han hade ju ID) och att folk bakom i kön tyckte att det var löjligt att inte släppa in en barnfamilj som åkt hela vägen från Bryssel, hjälpte inte ett smack. Vi fick åka därifrån. Då försökte vi med Hofstade som inte låg så jättelångt därifrån och som har samma upplägg fast med en stor sjö istället. Samma sak där. Man är tydligen ansedd som en säkerhetsrisk på badplatsen om man inte kan identifiera sig i detta landet.

Jag och Lars blev förbannade. Barnen blev besvikna. Vi hade lovat dem bad och strand och där stod de med sina hinkar och badgrejor... Vi fick åka tillbaka till Bryssel. Tre timmars bilfarande blev resultatet av den misslyckade utflykten och det kändes surt, men vi tog oss iallafall till slut till en annan park på hemmaplan, hade vår picknick där, käkade glass och njöt av det som var kvar av eftermiddagen.

Det fanns en hoppborg i parken och det var ju roligt.

Glass är gott. Glass gör glada barn. Glada barn gör glada föräldrar.

Det blev lite utomhusbad idag iallafall......

Första skoldagen - andra omgången

Idag gick två förväntansfulla syskon hand i hand till skolan. Vi plockade upp en kompis till Oskar på vägen och barnen tjoade och stimmade tills vi var framme vid vår destination. Väl där delade vi upp oss så att jag gick med Oskar till hans nya klass och lärare, medans Lars tog med Nina till sin klass. Båda barnen pratade på och tyckte allt var spännande och roligt. Vilken skillnad från den upplevelse vi hade när Oskar började skolan för två år sedan. Det var traumatiskt både för honom och för oss....

Idag gick allting lekande lätt. Oskar visade sig hamna i en klass med enbart kompisar från tidigare. Och till skillnad från den andra tredje maternelleklassen som är en sammanslagen klass med två lärare och drygt 45 barn går han och Adam nu i en klass med bara 23 elever. Han får också en manlig, ung lärare som verkar väldigt sympatisk. Efter att jag suttit ned en stund med Oskar så vände han sig till mig och sa "mamma, jag tycker du ska gå nu". Och sedan hade han knappt tid att säga hejdå när jag gick. Det kändes faktiskt super:).

Nina har också haft en bra start. Mycket var nytt såklart, men med en svensk-dansk kompis från dagis i samma klass underlättade det lite. I eftermiddags när vi hämtade två glada, men trötta barn fick vi höra att enda gången Nina varit ledsen var när Oskar lämnade skolgården för att gå iväg till sitt klassrum efter rasten (de har samma skolgård).

 "Ska vi gå in i klassrummet nu Nina" sa fröken när Lars skulle gå. Och Nina svarade genom att hoppa upp i famnen direkt.

Det var extra roligt att komma hem och först få brev med "tatueringar", kort och godis från mormor och morfar och sedan få varsin "Schultüte" (en present barn i Tyskland få första skoldagen, vanligtvis fylld med skolsaker, någon leksak och lite godis) som farmor och farfar fixat.

Tyvärr har nu Nina blivit hängig och vi mätte 39 graders feber ikväll. Stackars liten....

Det gör att det nu blir dags att diskutera vad som är viktigast på jobbet imorrn för mig och Lars. Ett Kommissionsmöte för mig, eller Lars ordförandejobb. Har vi tur hinner jag precis göra mitt möte för att sedan rusa hem och byta av Lars så han hinner kasta sig iväg till sitt. Inte idealiskt, men det får gå ändå. Det viktigaste är trots allt att Nina blir bra och kan vila upp sig hemma imorrn. Hon vill ju såklart tillbaka till skolan så snabbt det går. "För jag är en stor tjej nu mamma".