Visst kan Nina cykla

Igår lärde sig Nina cykla. Bara sådär på nästan en gång. Efter att ha varit rädd och osäker när vi prövat ett par gånger tidigare så släppte det och nu cyklar hon fram och tillbaka helt själv i parken. Vilken stor tjej hon blivit på en gång. Nu får jag se till att skaffa den där tjänstecykeln jag är berättigad till så kan hela familjen snart ge sig ut på cykelrundor på helgerna:).

Vi har njutit av en långhelg här igen och det har varit avkopplande, speciellt som mamma och pappa är här och skämmer bort oss. Vi har pysslat, ätit tårta, lärt Nina cykla, cyklat långa rundor med Oskar, ätit mer tårta, sytt upp gardiner, ätit ännu mer tårta och myst på kvällarna med ostbågar och god helgmat.

Efter en ovanligt stressig arbetsdag i onsdags blev jag såhär fint firad när jag kom hem.

Nina övar sig på att cykla, men vågar inte cykla själv i fredags.

Så vi åker sparkcykel ett tag istället.

Här plockas det ekollon och kastanjer till eftermiddagens pyssel.

Igår blev sedan dagen då det släppte för Nina och såhär bra cyklar hon nu. Fast bara på plan mark än så länge.

När morfar inte hjälper Nina med cyklingen eller pusslar med Oskar kan han hittas i "biblioteket" med en deckare i handen....

En av de tre (!) tårtor vi tryckt i oss i helgen. Men  de är ju så goda och vi hade ju både min födelsedag, Fars Dag och Ninas cykeleskapader att fira;).

Imorrn är det jobb igen och en ganska mycket sådant. Det är föredrag som ska skrivas, möten att gås på, en brinnande politisk fråga som kommer kräva en massa tid, samt en ny medarbetare som börjar på fredag och som behöver den rätta introduktionen. Det kommer bli lugnare igen på fredag i nästa vecka, men tills dess är det nog bara att ta ett djupt andetag, slänga sig in i stormen och försöka hålla den värsta stressen stången. Det hjälper att ha sådana här helger att tänka tillbaka på för att hålla den nyttiga balansen. Vad kommer jag minnas mest om ett halvår. Jobbpressen eller Ninas lyckliga min när hon sitter stolt och cyklar?.... Det blir nog bra med jobbet. Om inte annat för att det ju alltid på något vänster brukar bli det så då får det bli så nu också.

Jogginglåtar

Jag fortsätter jogga. Jag beslöt  mig för att skaffa riktig "utrustning" och investerade i bra tröjor, byxor och skaljacka redan från början. Jag vet att man inte behöver mer än än bra skor ( och en bra sportbehå), men det känns mycket roligare att ha bra grejor. Om inte annat för att man kan känna pressen på sig att göra nytta för investeringen. Sista inköpet var en windstopper och löparbyxor som gör att det inte längre finns någon ursäkt att inte springa i vinter;).

Det går dock inte att springa utan musik i i-phonen. Bäst just nu: Bette Midler's Beast of burden att komma igång med, Aviciis Wake me up i uppförsbacken och Bruce Springsteens Atlantic city på vägen hem. Nu pallar jag 30 minuter jogging utan intervall och jag känner mig rätt stolt över mig själv, det här att börja springa intervall var hur bra som helst. Tänk om någon gymnastiklärare hade insett att det bästa hade varit att få eleverna att börja springa utifrån den nivån man var på från början och uppmuntrat den typen intervallspringande istället för att behöva springa 3 kilometer på tid och nästan dö på kuppen.....

Slutar det bara regna i Bryssel så hoppas jag ge mig ut igen innan helgen....

Ett gott skratt...

...förlänger livet, men i november lyser oftast dessa med sin frånvaro (se blogginlägg nedan). Däremot så kan jag även på jobbet när jag sitter mitt uppe i stressmeten och behöver "hitta perspektiv i tillvaron" faktiskt både dra på smilbandet och skratta halvhögt åt Fredrik Backmans blogg. Jag älskade "En man som heter Ove" och hans blogg lyfter humöret de flesta dagar. Rekommenderas: Fredrik Backmans blogg .

Just nu skrattar jag åt diskussionen med treåringen i hallen. Hög igenkänningsgrad;).

Halloween

Jag ogillar starkt denna tiden på året. Det är mörkt, grått, regnigt och allmänt trist. Dessutom sammanfaller november med de veckor på året då jag alltid har som mest att göra på jobbet. Fast jag gillar Halloween starkt. Ja, jag vet att det är kommersiellt och inte alls en europeisk tradition, men jag faller för stämningen. Jack the lantern, spöken och häxor och att kunna sitta uppkrypen i soffan omgiven av tända ljus och årets halloweenpyssel. Första november är en helgdag i Belgien så vi njuter dessutom av en långhelg. Happy Halloween på er allihop!

Halloweenträd.

Ett av husspökena.

Resten av spökfamiljen.

Resultatet av vårt halloweenpysslande igår.

Årets Jack the Lantern.

Monsterdrinkar till hela familjen. Det bjöds också på rosa och blå pannkakor. Barnen går nästan på att jag kan trolla;).

Kusinbesök

I helgen kom lillebror med familj på besök. Vi spenderade en väldigt rolig och aktivitetsfylld helg ihop och det var full rulle på de fyra kusinerna mest hela tiden;).Stormvarning i söndags ledde till att alla allmänna parker stängdes och det gjorde att en av våra utflykter blev kortare än planerat. Dock tyckte speciellt Axel att det var minst lika roligt att bara åka spårvagnen fram och tillbaka;).

Svensk lördagsgodis blev väldigt poppis.

Vi hängde i Bois de la Cambre som nog kan kallas Bryssels gröna lunga. Perfekt ställe att koppla av på på helgerna eftersom man stänger alla vägar som går genom parken då. Det är här jag joggar.

Det är lika kul för stora och små att åka sparkcykel. Den här är vuxenversionen som jag och Lars har mycket kul med. Det går ordentligt fort!

Glass- och våffelbilar finns alltid i parken och är ju svårt att motstå.

Den här killen har redan fått koll på dribblandet!

Min fina svägerska och gulliga lillebror.

Hösten är sagolikt vacker just nu. Bäst att njuta medans det går. Snart nog kommer väl regnet och rusket...

Och att leka med löv i trädgården är alltid lika roligt.

"Lars?. Lars? LARS!?" Så lät det mycket på Axel i helgen. Han är väldigt förtjust i Lars. Här på väg till söndagsfikat på Le pain Quotidien.

Jag hade egentligen planerat vara ledig hela veckan. Sedan dök det upp något på jobbet som gjorde att jag är tvungen att jobba torsdag. Och nu kryper det jobbet över också imorrn. Igår var det inbrott på kontoret och en kollega fick sin laptop stulen, en massa email ramlade in som jag var tvungen att svara på för att vara förberedd för jobbet på torsdag, min att göra-lista rullar runt mentalt konstant och det känns inte alls som jag är ledig. Det är sista gången jag ordnar semester och stannar hemma i Bryssel för det funkar helt enkelt inte i mitt jobb. 

En helg i De Haan

Nu har det blivit tomt mellan blogginläggen igen. Det hinns helt enkelt inte med. De sista veckorna har varit uppbokade på helgerna och inbokade med jobbrelaterade mottagningar och flera roliga kompismiddagar på kvällarna. Och så har ju min nya hobby att hinna med. Denna veckan var jag ute och sprang två gånger efter jobbet.  I ösregnet dessutom och det ger väl bonuspoäng?

Efter helgen i De Haan kändes det också som lite kaloriförbränning behövdes. På fredagen åt jag en flamländsk köttgryta med frites. På lördag åt vi frites till lunch. Och på lördag kväll vankades moules frites. Jag älskar frites, men det kan ju knappast anses vara den nyttigaste maten, men är man på semester så är man. Och De Haan kändes som en minisemester. En mysig liten kuststad (by snarare) som inte förstörts av modern arkitektur som så många andra ställen utmed den belgiska kusten. Det var kallt, men soligt i lördags så vi kunde vara ute nästan hela dagen. Vi gjorde inget avancerat utan det handlade mest om att leta snäckor på stranden, besöka lekplatsen, ta en fika, spela spel på rummet. Och så äta frites med jämna mellanrum;). Restaurangbesök med barnen fungerar numera riktigt bra och det känns också som ett stort steg framåt jämfört med bara för ett år sedan. Jag kan rekommendera Villa Julia och The Lord som båda hade bra mat och goda viner. Det sistnämnda stället hade dessutom ritsaker och gratis glass till barnen så det gjorde ju upplevelsen ännu bättre för alla inblandade.

Det vackraste hotellet i stan. Älskar denna stil.

En "sommarstuga" i De Haan. De flesta hus är av den här storleken.

Fast det vore ju inte Belgien om det inte fanns vissa kitschiga detaljer. Som denna höstsmyckade frisörsalong.......

Jag tycker att stränderna är så fascinerande i Belgien eftersom de är så breda. Här är barnen bara halvvägs till havet.

Nina tyckte det var kul att plocka snäckor.

Båda barnen är helt sålda på sina sparkcyklar som de fick för några veckor sedan. Det går undan!

Dags för lite rotsaker till lunch. Det vill säga frites...

Sedan återvände vi till stranden för en skattrunda till.

Oskar fick en drake. Det var perfekt vind för att få den att flyga riktigt högt. Jag tyckte att det var minst lika roligt som Oskar!

Mitt nya jag?

Igår var det dag för en shoppingtur på lunchen. Det här blev resultatet.

Jag vet inte om det är en 40-årskris, eller om det är det faktum att så många "vanliga" människor i min närhet börjat springa (alltså inte de hurtbullar som alltid sportat utan de som inte tränat på de senaste årtionden), men nu har jag också beslutat mig för att äntligen försöka komma i form (efter att ha tillhört kategorin ovan som inte sportat på typ 20 år). Jag resonerar som så att blir det inte gjort nu så kommer jag aldrig börja. Och eftersom jag aldrig hittar tiden att gå på aerobics eller åka och simma och råkar bo precis jämte en stor park/skog så tänkte jag att kan andra så kan jag. Så imorse klockan 7.55 skuttade jag upp ur sängen, drog på mig träningskläderna och drog ut på ett 35 minuters intervallpass.

Mitt 30-åriga jag hade förfasat sig: "Du gick upp FÖRE åtta, en LÖRDAG morgon och tyckte att det skulle kännas SKÖNT att ge sig ut och SPRINGA?! Du blev alltså inte TVINGAD under PISTOLHOT att ge dig ut för något som du ALLTID AVSKYTT SOM PESTEN???? Har du helt fått FNATT!!".

Men nej, det kändes faktiskt skönt. Och jag tänker prova på imorrn igen. Det ska väl tilläggas att jag fått rådet att komma igång långsamt från de som kan sådant här så nu har jag ett tolv-veckors program med intervallträning innan det ska vara läge att ge sig ut på långa joggingrundor. Och det passar nog mig bra eftersom jag vid tidigare tillfällen när jag försökt börja jogga genast försökt mig på trekilometers pass i kuperad terräng med resultatet att jag nästan klappat ihop av ansträngningen. Och avskytt upplevelsen TOTALT. Jag hoppas denna taktik funkar bättre. Jag känner att jag verkligen behöver röra på mig för att förhoppningsvis få lite mer energi eftersom jag allt som oftast känner mig så trött i veckorna. Jag vill inte uppleva samma stress och trötthet som förra hösten innebar.

To be continued....