Jul Hemma

Vi lyckades komma hem:). Efter två sjukhusbesök med Nina och högst osäker väderlek i Bryssel fungerade hemresan hur bra som helst. Hemma i Borås har vi sagolik vacker vinter med strålande sol och julfirandet med lillebror och familj samt min mormor har varit precis sådär avkopplande och mysigt på Dragspelsgatan som man vill ha det. Dessutom hade vi världens mysigaste och snällaste tomte på besök som fick både vuxna och barn på extra gott humör.

Foton bifogas lite senare när jag orkar med att ladda ner dem från kameran;). Jag önskar er alla en riktigt bra fortsättning på julhelgen!

"The best-laid plans of mice and men often go awry"

Sådär skulle man kanske kunna summera hur denna vecka verkar arta sig.

Idag var Charleroi flygplats stängd p.g.a. snö och mer snö väntas på onsdag då vårt plan avgår.

Nina har något slags virus och idag tog dets prover för influensa och RS-virus på sjukhuset. Däremot tror vår läkare att det kanske kan vara vad han kallar roseola och som svenska går under namnet fjärde barnsjukdomen, alternativt tredagarsfebern. Kommer det utslag på kroppen idag är det definivt det sistnämnda. Det vore nog att föredra om man måste välja något..

Oddsen börjar gå emot oss känns det som, men vi hoppas a) att det är slut på snöandet nu (även om det kan tilläggas att det är underbart vackert ute nu) och att b) att Nina nu tillfrisknar och att febern försvinner.

Snöoväder och sjuka barn

"Britain in gridlock as big freeze heralds Christmas travel misery".

Det är rubriken i dagens Observer. Bilister som fått tillbringa natten i sina bilar, inställda flyg och stängda köpcentrum kors och tvärs Storbritannien har fått landet i kaos. Så illa är det inte här. Inte än iallafall, men jag börjar bli lite nervös inför julhelgen. Det ser kanske inte så illa ut på fotot nedan, men med tanke på att vi bor i ett land där man har ungefär lika dålig beredskap för snöoväder som Storbritannien så önskar jag verkligen att det slutar snöa snart. Kombinationen flyg, Charleroi flygplats och Ryanair känns inte så lovande även om inga plan hittills ställts in..
Sedan har ju Nina gått och blivit sjuk också. Hon har haft mellan 39 och 40 graders feber sedan i fredags eftermiddag så det är inte helt otippat att det blir ett läkarbesök i all hast innan hemfärd på onsdag. Oskar har såklart börjat hosta ungefär samtidigt, men än så länge verkar det bara vara en vanlig förkylning. Håll tummarna för att allt ordnar upp sig så att vi verkligen kommer hem i jul som planerat.

Vi har ju redan sett en sommarsemester blivit en vecka försenad p.g.a. Oskars urinvägsinfektion förrförra sommaren men då hade vi ju en bil att köra upp till Sverige med. Den bilen ska lämnas tillbaka till leasingbolaget på måndag. Fast man vill nog knappast bila till Sverige utan vinterdäck iochförsig.... Men, men, vi tänker positivt och hoppas nog att allt ordnar sig. Vi längtar otroligt mycket hem till en svensk jul nu!!

Man kan ju alltid försöka sig på lite självmedicinering tyckte Nina imorse. Eller så ger jag mamma en spruta för att sedan gapskratta och säga "ajaj" i ett:). Jag har idag också ställt mig upp helt själv med stöd av soffan. Det går sakta, men säkert framåt alltså.

Unna sig

Jag fattar inte vart all tid tar vägen. Det känns som om det är fullt upp nästan jämt och min "Att Göra" lista verkar aldrig bli kortare eftersom så fort något bockas av dyker något annat upp. Nu i jultider blir det ju extra mycket förstås med julklappsinköp och annat, men trots att jag nu inte jobbat på hela hösten så tycker jag fortfarande det är otroligt svårt att få till balans mellan alla familjemåsten på ena sidan och mina framtida jobb- och karriärsplaner å andra sidan. Det är svårt att vara riktigt effektiv på dagarna och jag måste nog försöka bli lite bättre på att struktura allt. Jag har märkt att jag gärna slänger in en tvätt/handlar/plockar/lagar mat etc. när jag egentligen enbart borde ägna mig åt mitt jobb- och språkkurssökande. Nu när allt funkar så bra för kidsen på skolan och dagis måste jag skaffa mig mer tid åt detta....

Dessutom måste jag börja unna mig mer saker för enbart nöjes skull. Som förälder blir man ju bra på att fixa till mysiga och kul familjeaktiviteter, men det är lätt att sätta sig själv på undantag och det är inte bra i längden. Så nu ska jag börja göra saker utan att alltid ha något egentligt motiv för det annat än att jag känner att jag har lust med det.

Så idag väljer jag att skippa att ta med mig buss-spårvagn och regnig promenad till det tematiska möte som äger rum i eftermiddag hos min karriärscoach (det är individuella möten, gruppmöten OCH temamöten, lite väl mycket tycker jag) och väljer istället att äta lunch med Lars på vår Michelinrestaurang i kvarteret.

"Because I am worth it;)".

Bättre sent än aldrig...

...tycker Nina som i helgen helt plötsligt började krypa "vanligt". Hon har ju rumphasat sig fram effektivt sedan i somras och ställer sig upp i spjälsängen utan problem, men annars har hon ju inte haft bråttom på mobilitetsfronten direkt;). Fast nu kanske det går snabbt till gående?...Så det är såhär 95% av andra bebisar tar sig framåt....

Tja, det är ju ett sätt såklart...

Fast jag tar nog min egna krabbvariant som känns effektivare... Pappa kallar mig redan Gollum....

Det ska tilläggas att Nina endast kryper när man ber henne om det. Annars så är hon fortfarande mest nöjd med sin byxbakslitande förflyttningsversion.

Glada barn

Trots lite julstress denna tiden på året känns det som om familjelivet är riktigt balanserat just nu. Barnen är glada, vi är glada och vi har alla kul ihop. Trots att Oskar hamnat i värsta trotsfasen just nu så är han fortfarande en mycket glad och pratsam kille. Han älskar sin skola, har fått nya belgiska kompisar och börjar äntligen prata mer franska. Han är känd i skolan som "den söta killen med det blonda, lockiga håret" och lärarna kommer gärna och rufsar honom i kalufsen;). Och om han bara är på humör så kan man se charmigheten också på kort. Som här. Fast för det mesta blir det bortvända miner och "neeeej mamma, Oskar vill iiiiinte vara med på kort".... Nina är än så länge mer lättflörtad och poserar gärna för fotografen.

Helt rätt i retro- och äkta 70-talsmode.

Till våren byter vi sedan till den här chica randiga mössan. Annars är det skor som roar denna damen mest, precis som sin mamma. "Ko, ko" säger hon exalterat när det är dags att gå till dagis, där hon precis flyttat upp till avdelningen med de större barnen. Det har gått jättebra och hon har knappt tid att säga hejdå när man går. Det är så skönt att barnomsorgen fungerar så bra för båda barnen nu. Det underlättar för oss och man slipper ha dåligt samvete för vi vet att de har det bra och tycker det är roligt att gå till dagis och skola. Det är guld värt minsann!

Man tager vad man haver...

Finns det ingen kesella slänger man i creme fraiche i lussebulledegen med fantastiskt resultat om jag får säga det själv;). Oskar högg in meddetsamma.

Nina mumsade högljutt på sin lussebulle.

Och jag och Lars tar tillfället i akt att lyxa till lördagskvällen med en flaska champagne. Underbart att kunna ta snö från terassen och lägga i ishinken. Skål på er!

Nej, se det snöar....

Denna helgen skulle vi spenderat i Alsace där vi skulle fira en lill-julafton (Nikolaus i Tyskland infaller 6 december och är den dagen barnen får de flesta presenterna) tillsammans med barnens farföräldrar och faster. Vi hade alla sett fram emot att åka, men vi fick tyvärr avboka i sista stund. Efter att vintern anlänt också till denna delen av Europa är det nämligen förutspått att det blir varmare på söndag och man förutspår snö som övergår i regn och det varnas för blixthalka. Och då vill vi inte sitta i en bil fem+ timmar med sommardäck, speciellt när de flesta andra bilförarna på vägarna är väldigt ovana vid att köra på vintervägar.....

Så vi tog tillfället i akt att istället njuta av vintervädret hemma. Det har varit en fantastiskt vacker vinterdag med nästan 15 cm fluffig pudersnö och det känns nästan som om vi är hemma i Sverige.
Oskar har här roligt på den översnöade lekplatsen. Till skillnad mot hemma då han fick ett hysteriskt utbrott när han påtvingades overall. Den har han inte använt sedan förra vintern (i skolan blir det bara fodrade jeans och vinterjacka eftersom lärarna inte skulle hjälpa barnen på med mer ytterkläder) så den gillade han inte alls.. Fast där gav vi oss inte och inte ens en trilsken treåring kunde upphålla det dåliga humöret länge ute i det fantastiskt fina snölandskapet.

Vi var såklart de enda personerna i hela parken. Inte undra på för det som jag skrivit om tidigare så har belgiska barn för det mesta inga bra vinterkläder. Overaller säljs inte ens i affärerna..

Det var inte så länge sedan vi hade en ganska varm och solig höst här som syns på denna bilden...

Vad gör man när det inte finns en pulka att uppbringa för vinterlek? Jo man tar till det gamla tricket med en soppåse. Där får man ordentlig fart minsann!

Och Nina tyckte det var minst lika roligt som mamma:).

"Gugga" säger Nina och gungar glatt fram och tillbaka.

"Pappa, vad är det här vita kalla på mina vantar?" verkar Nina fråga här. Detta är ju hennes första ordentliga upplevelse av snö och hon fattade nog inte riktigt varför hela världen helt plötsligt var kall och vit.

Adventsmys

Det är dags att lägga upp lite bilder på bloggen igen. Jag vill ju inte göra min yngsta läsare (eller snarare "tittare") besviken;). Så Julia, här kommer lite bilder på kusinerna. Pepparkaksbaket blev riktigt trevligt även om vi hade en kris i början eftersom Oskar ville göra bullar istället för att baka ut degen.....

Pepparkakorna blev riktigt goda om än inte lika superba som mormors hemgjorda. Doften av baket bidrog också till en riktigt härlig adventsstämning.

Innan man äter upp alla pepparkakorna lägger vi dem i korgen några minuter;).

Min favorithemslöjdstomte är framplockad. Snigeln till höger har Oskar gjort i skolan. Vilken konstnär till son jag har!

Såhär fint blev adventsbordet. Notera den mörka belgiska ölen som passar utmärkt till nybakade pepparkakor. En flaska glögg öppnades också lite senare.

Nina flyger flygplan med pappa.

Typisk Ninamin. Här är hon mamma upp i dagen som bebis.

Familjestök

Första advent ligger alldeles runt hörnet, jag är redan grön av avundsjuka över Sveriges fina vinterväder (dock är det kallt och soligt här så inte helt fel för årstiden) och jag börjar känna en riktig julstämning komma smygande. Dags att damma av adventsljusstaken och stjärnan och plocka fram det lilla hemslöjdsjulpynt jag har (belgarnas kitschiga och glittriga julpynt kommer inte över min tröskel). Nu ska här pyntas och mysas ihop hela familjen med barn som sitter glada med glittrande ögon och tycker att alla mammas planer är sååå roliga....

Synd då att speciellt Oskar hamnat i en period som innebär väldigt mycket "nej mamma, kan själv, inte så, Oskar vill inte, blä, det är inte gott" period. Han uppför sig väldigt bra i skolan enligt hans fröknar, men jag misstänker att denna foglighet ibland innebär att han tar igen det hemma. I kombination med trötthet efter en rolig men ändå stimmig dag i skolmiljö (70 treåringar som har rast och äter samtidigt etc....) så är han inte alltid den lättaste att ha att göra med på eftermiddag och kvällar. Han är visserligen ändå fortfarande världens mysigaste och kramgoa kille, men här hos oss tycker jag att treårstrotset är värre än tvåårstrotset som i mina föräldraböcker alltid påstods vara en jobbig period.

Fast å andra sidan tycker jag inte att de där föräldraböckerna hade rätt så många gånger. Tvärtom förstorades alla "problem" något enormt och hade man litat blint på vad som sades där hade bebislivet varit fruktansvärt jobbigt. Man skulle aldrig få sova, inte ha tid att äta eller duscha eller ens komma ur morgonrocken på dagarna. Man skulle inte längre ha tid att laga vanlig mat utan överleva på fryst pizza och hämtmat, lägenheten skulle se ut som en tornado gått igenom den och vara smutsig och skitig jämt och att diska var det ju inte tal om. Herregud, nej, disken skulle stapla sig i diskhon dag för dag medans man som nybliven förälder skulle vara sur på var och en av de hundrafemtioelva vänner och familjemedlemmar som envisades med att komma och hälsa på eftersom det skulle innebära att man skulle vara tvungen att koka kaffe till dem och annat besvärligt (?). Sedan skulle man inte ha en sekund till sig själv eftersom en bebis tydligen behövde underhållning 24 timmar om dygnet....

Jag skrattade ofta åt dessa "hjälpsamma" råd när Oskar var bebis. För allvarligt talat, bebislivet är faktiskt inte så jobbigt egentligen. Jag hade mycket tid över vissa dagar och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på alla gånger när Oskar var en bebis....Visst var det fullt upp på ett sätt, men personligen tycker jag att det börjar bli mer att göra först när bebisfasen slutar. Det är då man får ha ögon i nacken för att ha koll på den klåfingriga lilla busen som helst vill riva ner allt inom räckhöjd och som allra helst sprider ut alla leksaker och annat åtkomligt över hela lägenheten. Där har vi tornadoeffekten! Eller som nu då treåringen efter utspridning av alla leksaker mycket väl kan städa upp efter sig, men som struntar i allt tjat, som vill att saker ska göras si, men inte så och kan bli jättearg om man inte fattar precis hur detta si är (och det är ett mysterium för det mesta....). Att leka själv är också något Oskar aldrig varit bra på efter bebisperioden (och det är inte det att vi inte uppmuntrat det, men det är inte hans grej ännu tyvärr) och det hade ju varit skönt att kunna sitta lugnt och stilla i ett hörn av vardagsrummet ibland och inte behöva aktivera sig. Jag är oändligt tacksam över vårt DVD-bibliotek av barnfilmer. De kan vara gudasända ibland;).

Samtidigt blir ju allt bara roligare och roligare ju större barnen blir. Nina kommer ofta rumphasande fram för att klänga mig i byxbenen och tjattrar som en papegoja i ett. Hon lär sig nya ord i rasande fart och blir så stolt när hon kan göra sig förstådd. Oskar uttrycker sig också bättre och bättre och kan ju göra så mycket mer saker nu och jag tycker det är jättekul med pyssel, muffinsbak och annat som vi kan göra tillsammans. Förutom när han i vanlig ordning agerar som jag pratar ryska eller annat obegripligt språk när jag säger "vänta lite", eller "låt mamma göra det, det får du INTE göra" och annat som har med förmaningar att göra. Vatten på en gås helt enkelt och det kan vara otroligt frustrerande ibland....

Men, men, skam den som ger sig. Oskar och jag ska med ögon tindrande i kapp och i perfekt harmoni baka pepparkakor imorrn (och nej, jag har inte gjort degen själv utan den kommer från mamma IKEA) utan ett enda gnäll, utspillda mjölkglas ("Mamma jag är törstig.... Oj, Oskar spillde....), deg på golvet eller irriterade mammanerver. Eller, det är tanken iallafall.... Om det funkar kommer nog bildbevis här inom kort:).

Tills dess önskar vi alla morfar Bosse en riktigt bra fortsättning på sin födelsedag. Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Jobbcoach

Igår var jag på det första gruppmötet på det coach- och karriärsföretaget mitt ex-jobb anlitat för att hjälpa oss uppsagda att staka ut en ny jobbframtid.

Att bli bli gruppkategoriserad är av någon anledning något jag inte gillar och jag var inte alls övertygad om att jag skulle ha så mycket gemensamt med andra uppsagda s.k. kollegor på mitt jobb "bara" för att vi blivit av med våra jobb samtidigt. Precis som när jag fick Oskar och inte alls kände mig speciellt intresserad av mamma-bebisgrupper eftersom jag inte gillar att bli ihopföst med människor jag aldrig träffat innan bara för att vi fått barn samtidigt. Kanske är jag fördomsfull, kanske missar jag mycket, men jag föredrar att välja vem jag umgås med utifrån fler premisser än dessa.

Nåväl, jag gick till mötet och träffade mycket riktigt fyra personer med väldigt olika bakgrund. Två män i 55-årsåldern, en kille på 25 och en kvinna runt 45. Alla med bakgrund i försäljning, kundsupport eller IT. Jag fick mina fördomar bekräftade till en början då coachen inledde med att fråga alla hur "vårt känslotillstånd var" och "vilka energinivåer vi hade just idag" och sedan började berätta om hur värmen i hennes hus inte fungerat i helgen, att de var tvungna att köpa ny tvättmaskin och nu var stressade p.g.a den ekonomiska aspekten av nya husinvesteringar. 25-åringen följer upp med att säga att han fortfarande låg i skilsmässa och det var då jag fick tvinga mig att sitta och nicka förstående medans jag helst hade velat ta mitt pick och pack och rusa ur rummet. Skulle detta vara någon slags gruppterapisamtal där alla uppmuntrades att prata om hur vi mådde känslomässigt? Det var verkligen inte därför jag var där!

Fast det blev bättre tack och lov och diskussionen fokuserade sedan på att identifiera positiva och negativa aspekter av tidigare jobb med syfte att börja utkristallisera vilken typ av arbetsmiljö och arbetsuppgifter man gillat respektive ogillat och det var ganska nyttigt. Däremot tog allting såååå låååång tid eftersom coachen gick igenom allt som om hon pratade till lekskolebarn och på så sätt kändes det inte som om dessa tre och en halv timmar användes på bästa sätt. Jag hoppas hon sätter mer fart nästa vecka så att vi får mer gjort. Jag gillar dock själva konceptet där man använder olika analytiska metoder och redskap för att organisera och utvärdera vad man vill (och inte vill) arbeta med eftersom det passar min organiserade och analytiska personlighet. Igår var det Maslow som användes ur ett arbetssynpunkt, nästa vecka blir det Hoffman och därefter också diverse personlighetstester. Det ska bli roligt att se vad de har att säga....

Allt som allt känns det därför ändå rätt okej, I kombination med individuella samtal hoppas jag att denna process kan hjälpa mig i min framtida karriär även om jag fortfarande tycker att det hade varit mycket bättre att inte bli ihopföst med personer som visserligen alla är trevliga, men som kommer från såpass olika jobbbakgrunder att jag känner att jag inte kommer få lika mycket ut av gruppdiskussionerna som jag hade velat.

Mer kalas, mer sjuklingar

Hurra, hurra, hurra, hurra för Oskar som fyller tre år idag!Frukostbricka med lika många kokosbollar som fyllda år. De slank ner lite snabbare än den vanliga frukostgröten;).

Kokosbollsfantast precis som Laban och Labolina.

Massa fina presenter. Bland annat ett stort golvpussel, leksaksbilar, en ny Mulle Meckbok samt tuffa pärlplattor (som mamma tycker det ska bli minst lika roligt att pyssla med som Oskar).

Annars har tyvärr Nina blivit sjuk. Efter tre dagar med otäck hosta, jobbig förkylning och feber tog jag henne till läkaren idag. Där konstaterades början till öroninflammation, och väsande andning (= början till luftrörskatarr). Så nu blir det att stanna hemma från dagis en vecka till, börja med den inhalation som Oskar brukade använda och uppsöka specialistsjukgymnast för att bearbeta andningsvägarna via massage av bröstkorgen...

Som om inte det räckte så blir Oskars förkylning också värre och Lars kom inte hem bara jetlagged, men också med frossa, värk i huvud och hela kroppen och magsjuk. Så jag tippar att det är vinterns influensa han dragit hem. Suck!!! Han mår riktigt dåligt stackaren, men det är nästan så att jag hade önskat att detta slagit till i Tokyo och inte här för nu lär ju vi åka på det också och jag är så trött på att någon i familjen nästan alltid är sjuk. Dessutom gör det ju att jag sällan får någon respit från familjelivet eftersom jag ju både kan vara hemma med barn på lov och när de är sjuka. Och även om jag älskar mina barn över allt annat känner jag att jag nog inte skulle ha något emot att få kunna resa bort några dagar själv. Utan man. Utan barn. Utan hund. Kanske skulle man kanske kolla vad Ryanair har för utbud och verkligen göra det:)

Regn, rusk och mys

Som vanligt när Lars är i Tokyo i november har vi uruselt väder hemma (usch vad jag avskyr denna årstiden). Fast denna gången har vi besök av mormor och morfar och trots att regnet vräkt ner flera dagar i sträck så har vi haft det mysigt också inomhus. Ibland kan det faktiskt vara skönt att släppa alla måsten på att man måste hitta på något speciellt och bara ta det lugnt istället och njuta av att verkligen umgås. Å andra sidan ska erkännas att det varit väldigt bra att ha extra underhållare till barnen här för det är inte alls lätt att på egen hand roa båda barnen när man inte ens kan sticka näsan utanför dörren..... Oskar och mormor tycker att det är kul med PlayDooh.

Kvällsbus i soffan.

Vi har också haft ett litet kalas för Oskar med tårta och allt så att mormor och morfar också kan få fira honom. Sedan blir det ju mer firande på den riktiga födelsedagen på torsdag när Lars är hemma.

Här vispas det redan frenetiskt på den fina födelsedagsspisen Oskar fick av mormor och morfar. Tack också Magnus, Karin och Julia för det tuffa förklädet och de fina muffinsformarna:).

Nina gillar också att pyssla. Här sitter hon i mormors famn och målar med vattenfärger.

Fast hon sitter lika gärna hos morfar och charmar sin omgivning.

Det senaste ordet Nina lagt till i sin repertoar är "kål" (skål) och det ska numera skålas till höger och vänster så fort hon har en mugg i handen.

Otäckt och tragiskt....

Det var bara ett par dagar sedan som jag gick och tänkte på hur jag trots alla dessa år i Bryssel som tur är aldrig fått uppleva eller se en trafikolycka trots att Belgien är ett av de EU-länder som ligger högt upp i statistiken över skadade och dödade i trafiken varje år.

Inatt ändrades det tyvärr. Klockan fem vaknade jag av, inte av vad som lät som en bilolycka (skrikande bromsar, glas som går sönder och hårda metalljud; såsom olyckor allt som oftast framställs på film) utan av något som lät som en fallande container inlindad i ljuddämpare...

När jag kommer ner i vardagsrummet några minuter sedan möts jag av en sådan otäck syn att jag önskade att jag aldrig gått ner....

Precis utanför vårt hus står tre krockade bilar, en mer eller mindre helkvaddad som brinner för fullt, det är poliser, brandmän och ambulanser överallt och allt var bara kaos. Sedan ser jag att det ligger en man livlös på marken omgiven av ambulanspersonal och förstår att det här var en olycka av det allvarligare slaget.

Jag får erkänna att jag (och mamma och pappa som ju sov i vardagsrummet) var ganska chockade av att se en sådan tragisk olycka och det var svårt att somna om. Senare idag kollade jag nyheterna och fick reda på att det handlade om en 33-årig taxichaufför som i hög hastighet körde om en annan bil och frontalkrockade med en mötande bil. Så förbannat onödigt. Tyvärr kör de flesta taxichaufförer fort här och jag har ännu inte åkt med någon kört med bilbälte. Det gjorde väl inte denna kille heller för han överlevde inte kraschen. Dessutom blev föraren av den andra bilen också svårt skadad.

Usch, det känns så obehagligt att veta att någon dött precis utanför vår port. Jag kan inte riktigt fatta att jag såg vad jag såg. Det gör mig ännu mer övertygad om att vår livsstil med lite bilåkande är det rätta för tyvärr vet man aldrig vem man kan möta ute på vägarna...

Busliv

Vi har alltid lekt ganska vilt med våra barn. De älskar att bli kittlade, jagade, upphystade i luften, snurrade och allmänt nedbusade;). Jag kommer själv ihåg hur kul det var när pappa lekte med mig på detta sättet som liten och det är väl inte för inte att jag numera är världens största fantast av nöjesparker:). Ju större berg-och-dalbanor och ju otäckare hisnande färder desto bättre och jag ser alltså till att försöka skapa samma förtjusning för vilda lekar och karuseller hos barnen så att vi när de blir lite större kommer att tycka det är lika kul hela familjen att hänga på Liseberg.

På skolan har jag en känsla av att det om inte är mycket bus blir en hel del lekar av typen "djungelns lag", d.v.s man får roffa åt sig det man kan och försvara det som är sitt (Oskar har två bra fröknar, men de har mer än 45 barn tillsammans att hålla koll på och kan väl inte övervaka allting) för han har börjat säga "pas toi!" konstant åt Nina här hemma. Det är en kortform av "ce n'est pas a toi", d.v.s "det är inte din!" Irriterande att höra det två gånger i minuten hemma, men det är intressant att se hur han börjar prata franska. "Non" används ju titt som tätt såklart, annars blir det en fas som "inte so machen, comme ca!". Tre språk i en mening med betydelsen "gör inte så, gör så!".

Idag fick jag reda på att det i veckan har börjat en ny svensk kille i Oskars klass. Det känns extra roligt såklart och till skillnad från favoriten Nikolaj som är mer än ett år äldre (man blandar tre- och fyraåringar) så är Adam precis lika gammal som Oskar så där finns nog potential för ytterligare en "Oskar freund";).
Såhär busar Nina och Oskar i vår säng innan sängdags.

Ju vildare desto bättre såklart. Nina gapskrattar och slänger sig baklänges så fort Oskar börjar busa med henne.

Fast det finns alltid tid till kvällsmys. Nina är verkligen pappas tjej.

Puss på dig!

Ikväll kommer äntligen mormor och morfar på besök. Och tur är väl det med tanke på att det är skollov resten av veckan . Med en väderleksrapport som ser urusel ut så kan det vara bra att ha ett par extra lekledare nu när Lars är i Tokyo;).

Ett år närmare 40....

Jaha, så var det dags för ytterligare en födelsedag. Som vanligt började dagen med ösregn, men just nu tittar faktiskt solen fram. Fast jag ger mig katten på att det kommer att börja regna igen så fort jag ger mig ut på Zoras lunchpromenad. Tur att man numera har både chic regnkappa och trendiga gummstövlar direktimporterade från Sverige;)...Vi köpte inte endast kallingar på H&M häromdagen utan också denna mysiga flanellskjorta. Oskar har ju jämt tröjor annars, men nu när han är såpass stor tycker jag han är mysig i skjorta. "Precis som morfar" sa Oskar när han tog på sig den imorse. Nina är precis lika intresserad av kameran som Oskar var i denna åldern. Man får ta kort illa kvickt annars blir det bara en blurrig hand som motiv....

Såhär fint födelsedagsbord fick jag idag. Vi har redan ätit tårta och det är väl inte helt otippat att en flaska champagne öppnas ikväll.

Jag fick en "pastasaurus" i present av Oskar. Nu ska här ätas spaghetti på dinosauriesätt framöver.

Fler äventyr

Oskar och jag har haft en bra vecka trots det urtrista vädret. Även om tre-åringar kan vara både trotsiga och motsträviga och ha stunder då de inte vill något alls så är solsidan att de ofta roas av små saker...

Efter onsdagens utflykt till Lars kontor (höghuset han jobbar i heter numera "pappas hus") var det dags för en bussutflykt till Oskars och Ninas trevliga barnläkare igårmorse. En kontroll efter avslutad medicinering av den otäcka luftrörskatarr han hade i början av september. Allt var dock väl och även om besvären skulle återkomma (inte helt otippat eftersom RS-virusspridningen och influensan inte ens har kommit igång så det finns en hel del att bli smittad av) kan vi medicinera på egen hand eftersom Oskar numera har spraymediciner och inte längre behöver sitta med inhalationsmask titt som tätt.

Nåväl efter avslutat doktorsbesök beslöt vi oss för att hänga på Belgafiket och mumsa croissanter. Sedan tog vi oss med annan buss till H&M för att köpa nya kalsonger. Att välja kalsonger tog sin tid för det blir ett väldigt velande med tre-åringar, men till slut hade vi både Kakmonstret och hans polare samt bilar på de utvalda underkläderna. Sedan åkte vi rulltrappa så det stod härliga till innan vi kom till det som visade sig vara dagens höjdpunkt: åka tunnelbana! Vi skulle egentligen bara åka en hållplats, men det var så kul att vi fick åka lite fram och tillbaka ett par gånger. Oskar var helt fascinerad av att tågen åkte under marken, i tunnlar precis som mullvadar;).

Väl hemma gick Oskar och jag sedan ut med Zora ("nej mamma, Oskar ska hålla Zora i kopplet, INTE mamma") och sedan var det inte svårt att få Oskar i säng direkt. Det var ju inga större äventyr egentligen, men för Oskar var det nog minst lika roligt som ett djurparksbesök eller annat. Och jag njöt av att få kunna ge mig iväg med min stora kille och att gå hand i hand med honom själv och se hur roligt han tyckte alla dessa vardagliga saker var.

Just nu är han med pappa och Zora hos veterinären för Zoras ena armbåge (den hon opererade) är lite svullen och det måste vi såklart kolla upp. Jag sitter här med kaffe och tysk nougat medans Nina sussar gott på övervåningen och känner mig nöjd över att ha fått färdigt mitt CV. Nu får vi se vad betyget blir nästa vecka.

Höstlov

Just nu kan vi njuta av underbara vackra höstfärger ute. Synd då att just denna höstlovsvecka bjuder på gråa skyar och duggregn var och varannan dag. Inte så jättekul att vara ute då. Det är som tur är inte kallt, men eftersom belgiska barn ju inte har några höst- eller vinterkläder att tala om så finns det knappt en enda unge på lekplatsen och det blir ju lite tråkigt i längden.

Dock var Juliette och Barbara här igår och vi busade runt i parken och på lekplatsen ett par timmar. Det retar mig att jag glömde kameran för det hade blivit underbart fina kort på Oskar och Juliette när de slängde höstlöv på varandra och jagade varandra upp och ner för gräskullarna..

Idag är inte vädret mycket bättre, men Oskar och jag gav oss ut på ett litet äventyr iallafall: åka spårvagn och hälsa på på pappas jobb. Som tur är behövs inte mycket för att roa Oskar i denna åldern. Släng in en buss eller spårvagn, en hiss och en ny miljö och han är rätt nöjd. Sedan hjälpte det såklart att Lars chef med en gång frågade om Oskar ville ha en kaka.. Och det ville han förstås;).
Så det är här du sitter och jobbar hela dagarna pappa...

Schysst utsikt. Jag passar på att grabba till mig kontorets alla magneter..

Inte bara kaka på kontoret utan också croissantbulle och jordgubbsjuice på fiket på bottenvåningen.

Nu har Oskar slocknat i sängen och jag sitter och filar på mitt engelska CV. I nästa vecka väntar första mötet med min kontaktperson på karriärscoachfirman. Det ska bli spännande. Ikväll blir det också lite egentid med middag på belgiskt brasserie med Barbara. Det ser jag fram emot.