Från tyst storstadsidyll till bullerområde

Alla som varit och hälsat på oss vet hur tyst det har varit i vårt kvarter. Vi hör nästan inga bilar och har ofta vaknat av fågelsång på sommarmornar. Det har varit otroligt skönt efter att ha bott så länge i en lägenhet med mycket biltrafik utanför. Området här i Ixelles är också känt för att vara lugnt och stilla och huspriserna ligger därefter.

Nu har dock lugnet försvunnit helt och hållet. Alldeles nyligen har politikerna i Belgien med transportministern i spetsen beslutat sig för att ändra de flesta flygrutter från Bryssels flygplats. Så istället för att flyga utanför Bryssels stadsgränser har man beslutat sig för att det bästa är att majoriteten av flygen ska gå ÖVER CENTRALA Bryssel istället med vissa kommuner ännu mer påverkade än andra. Ixelles är en av dem och området vi bor i ligger särskilt illa till. Så numera väcks vi (ja, det är så bullrigt) av flyg som börjar flyga före klockan sex varje morgon och som går var femte minut sju dagar i veckan. Från att ha haft noll flyg per år som flyger över denna del av staden på låg höjd kommer vi nu att få 35,000 om året....

Det har dragits igång en kampanj för att få slut på denna idioti och jag hoppas innerligt att man kommer att lyckas för de ledande politikerna ställer sig oförstående. Själv kan jag inte förstå hur man utan en ordentligt konsekvensanalys och öppen diskussion kan få för sig att lösningen med oväsen från flygplan i kommunerna utanför Bryssel (som inte är tätbefolkade) är att dra flygen in över centrala stan. Det kan bara hända här... Jag hoppas verkligen att denna plan dras tillbaka för gör den inte det kommer vår livskvalitet drastiskt minska. Deprimerande....

Kallt födelsedagssverige

Vi hade en fin vecka i Sverige. Visserligen var vädret rätt trist. Och kallt. Och regnigt. Men, det är ju inget nytt direkt utan exakt samma väder vi hade i december, samt två av tre somrar så vi börjar bli luttrade... Däremot var det väldigt trevligt ur familjesynpunkt med både mammas och farmors födelsedagar, mycket tid för barnen att umgås med kusinerna, samt till och med en jättemysig tjejkväll Borås Downtown:).

Farmors 100-årsdag var en väldigt fin fest där hela stora familjen slöt upp. Jag kan fortfarande inte fatta att farmor är 100 år. Hon ser inte ut att vara äldre än 80 och är förutom sin dåliga hörsel förvånansvärt pigg. Hon har städhjälp en gång i veckan och går till banken för att betala sina räkningar. Och har ett skarpare minne än resten av släkten tillsammans. Man får hoppas att de generna går i arv. Det bästa med farmor är hur snäll och empatisk hon är. Hon bryr sig om andra, gläds för det lilla och håller sig positiv. Och det kan inte alltid vara lätt med tanke på hur många nära och kära hon fått se gå bort. Att få fira en sådan pigg och glad hundraåring var enbart roligt och vi hoppas alla själviskt i familjen att vi får ha kvar henne lite till.

Världens bästa farmor. Still going strong!

Kusinerna och sysslingarna hade jätteroligt ihop!

Coola gänget utanför Ellagården på mammas födelsedag.

Jag fyndade på Myrorna. Bland annat den här jeansjackan för 10 kronor...

Alla tjejerna ute på shoppingtur. Nina i den fina kappan hon fick av farmor och är så förtjust i.

Det här med betyg

En av de mest intressanta saker med att bo utomlands är att man regelbundet får se sina egna värderingar och förutfattade meningar utmanade. Förutfattade meningar som man inte ens ansåg vara förutfattade meningar utan tillhörde den "sanning" om hur saker och ting låg till. Jag tycker väl visserligen att jag aldrig varit direkt svart eller vit i mina resonemang i några sammanhang, vare sig privat eller i arbetslivet, men efter tretton år i Belgien har jag ändrat uppfattning inom flera områden där jag tidigare varit väldigt kritisk och nog också väldigt speglad av svenska värderingar. Nu inser jag mer och mer att det inte finns bara en bra modell utan flera olika möjligheter att nå samma mål.

Ta det här med barnomsorgen till exempel. En anledning till att vi väntade såpass länge med att skaffa barn var att jag kände att jag inte kunde tänka mig att uppfostra barn i Belgien med dess bakvända barnomsorgssystem och auktoritära skolsystem. Fy för att låta de stackars barnen börja skolan vid tre års ålder utan en ordentlig pedagogisk inskolningsperiod, gå långa dagar i en ganska bullrig och sliten skola, och behöva anpassa sig till strikta rutiner så tidigt. Och ja, det var fruktansvärt jobbigt att skola in barnen som inte ens hade fyllt tre när de började, speciellt Oskar, och nej, jag tycker inte det var okej att abrupt bara behöva lämna dem efter en kvart.

Däremot så gick det bra trots allt och de flesta andra förutfattade meningarna har kommit på skam. Lärarna gör fantastiskt roliga och pedagogiska saker med barnen, det blir mycket målande och pysslande och åtminstone en gång i månaden åker man ut på en utflykt, går på bio eller teater eller går till biblioteket. Barnen får lära sig att respektera varandra och lärarna och jag ser hur båda mina barn har blivit väldigt självständiga tidigt.

Det gjorde dock inte att jag  inte oroade mig för Oskar när han började första klass i höstas, knappt sex år gammal. Jag visste att barnen skulle få läxor varje dag och det kändes helt fel. Dessutom var det betyg från första början och ett upplägg som gör att om man har betyg som är riktigt låga så får man gå om ett år. Och jag har alltid tyckt att betyg ska man inte ge små barn för det ger fel signaler, etc. Och jag kan fortfarande tycka att man ska vara försiktig med hur man ger betyg och hur det kommuniceras till barn och föräldrar, men jag har nu sett hur det används i praktiken och nu så tycker jag det inte är så dumt ändå. Nu har det gått bra för Oskar, men även om det inte hade gjort det så innebär det att barn som av någon anledning inte hänger med lika bra fångas upp tidigt av systemet. Oskar går i en kommunal skola och de av er som varit här och sett den vet också att det inte har östs ner pengar på skola och inredning, men hittills känns det som om den pedagogiska inriktningen är helt rätt. På det tredje (av fyra per år) utvärderingssamtalet igår fick vi också veta att Oskar och tre andra barn i klassen som inte har franska som modersmål  får extra lektioner av en särskild lärare som arbetar på att utveckla deras ordförråd. Och det känns ju väldigt positivt.

En annan grej jag gillar skarpt är detta tidiga utvecklande av självständighet och öppenhet. I juni åker Oskars klass på en tre-dagars skolresa till landet. Och det handlar inte om något man kan välja. Nej, nej, här i Belgien är det regler som gäller och alla sexåringar ska med på denna resa, det är obligatoriskt. Jag hade hört talas om dessa resor när Oskar var yngre och tyckte då att det kan ju inte vara rätt att man inte får bestämma själv. Och kanske kan det vara jobbigt för en del barn, men när jag ser på barnen i Oskars klass så känns det väldigt mycket som  om de grejar det allihop. Och kommer ha fantastiskt roligt på kuppen. Mitt sexåriga jag hade inte gillat det, men jag har nu insett att Oskar är inte som jag och trots att det varit tufft ibland här med de krav som ställs på barnen vid tidig ålder så har det hjälpt honom att blir mycket mer framåt och trygg än jag var i samma ålder. Och det viktigaste av allt är att barnen trivs. Jag har väl fortfarande nånstans tyckt att jag velat se mina barn i en svensk skolmiljö, men det handlar mer om mig än dem och så länge det går bra för dem ska jag också att inte försöka oroa mig i onödan.

Såhär ser betygen ut. Vi har oroat oss lite för hur det skulle gå med läsningen och skrivandet för franska är sannerligen inget lätt språk med alla dessa bokstäver som uttalas på olika sätt och som inte hörs, men efter en svacka i höstas kom Oskar hem med så fina betyg (10 högst) att jag blev löjligt stolt.

Barnen får också omdömen i uppförande...

Och sedan ett övergripande skriftligt omdöme.

Sommaren i mars fortsätter

Det blir mycket inlägg med tema väder här. Och för ovanlighetens skull beror det på att vädret är så otroligt fint. Och varmt. Idag har vi åter igen gått runt i shorts och linne i trädgården och förundrat oss över att det faktiskt bara är mars. Helt underbart både för kropp och själ. Fint väder när man är ledig får alltid mig på bra humör!

Idag tog vi oss till plantskolan. Jag var trött på den skruttiga ljungen som fanns i krukor när vi flyttade in och idag drog jag upp allihop (eller rättare sagt så delegerade jag åt min assistent att dra upp dem för mig). Istället köpte jag en massa lavendelplantor som jag vet trivs härnere och som förhoppningsvis ger mig semesterkänsla även hemma i trädgården. Förutom lavendel köpte jag två gula buskrosor (ytterligare ett oslagbart tips om man bor i ett bra klimat för de växer så det knakar), en blå klematis, förgätmigej, lite nya kryddväxter och lite annat smått och gott. Nu hoppas jag bara att de förbaskade mördarsniglarna håller sig undan...

Om vädret har varit bra och soligt har humöret på barnen varit mer blandat. Av någon anledning så retar sig barnen på varandra konstant just nu och det bråkas mycket mer än tidigare. Och gud vad man blir trött på det eviga "mamma, Nina sa att... mamma, Oskar tog min leksak... mamma, Nina nyps... mamma....Oskar, slåss". Dessutom så har Nina hamnat i en fas (och jag kallar det fas som man gör när man desperat väntar på att beteendet ska gå över) där den minsta lilla motgång blir oöverkomlig, tårarna sprutar för minsta lilla och det gnälls sjuttioelva gånger om dagen. Det är svårt att hitta tålamodet med det när det upprepas i ett... Drama queen är bara förnamnet på Nina just nu. Fast det ska tilläggas att hon har varit trött och hängig sedan Lanzarote med en envis förkylning och hosta som inte försvinner så humöret är nog inte på topp alla gånger av den anledningen.

Just nu tycker jag dock ärligt talat att det är väldigt skönt att barnen är på väg i säng så att det blir lite lugn och ro hemma. Imorrn spenderar vi dagen med kompisar och deras barn tack och lov så då blir det nog roligare för alla inblandade...

En fredag vid våffelbilen då alla håller sams....

På plantskolan då jag lätt kunna köpa tre gånger så mycket som jag gjorde om jag haft en större trädgård.

Här är ett utval av det som kom med hem.

Det här är Oskars inköpslista inför middagen...

...som bestod av årets första BBQ som kunde åtnjutas ute i solen.

Här lyckas faktiskt barnen leka ihop utan att bli irriterade i säkert en kvart...

Mer vår

Det är dåligt med uppdateringarna här. Igen... Löpskorna har stått och samlat damm i fyra veckor.. Orsak: den gamla vanliga. Mycket att göra på jobbet, lite ork och uppbokade helger. Plus att jag ärligt kan känna att efter att ha suttit framför en dator och formulerat olika typer av texter och mail hela dagen så vill jag bara koppla bort när jag kommer hem. Dessutom har jag haft en stor, härlig hög med böcker som lockar när barnen gått och lagt sig. Har lagt lite mer energi på instagram och det är kanske lite fånigt med tanke på att jag har 5 followers i nuläget.....

Men, jag tycker väl ändå att ska man ha en blogg så får man åtminstone vara aktiv en gång i veckan som minimum och samma gäller löpningen. Såhär kommer ett inlägg och i eftermiddag blir det förhoppningsvis en löprunda!

Våren fortsätter i Bryssel. Vädret har varit blandat, men så sent som i torsdags hade vi 22 grader i skuggan (igen). Underbart att kunna sitta ute en timme eller två på terassen då. Än så länge har jag lyckats behålla lite av solbrännan från Lanzarote eftersom vi faktiskt haft fint väder på helgerna.

Det kliar nu i fingrarna vad gäller att plantera lite nytt i trädgården. Älskar att åka till handelsträdgården och plocka på mig nya plantor. Vi har ju ett bra klimat härnere så det mesta trivs. Hortensia är en favorit som växer tacksamt här och också trivs i kruka. Funderar också på en till rosbuske i rabatten och ett par storblommiga klematis. Vad gäller tips för vad man ska ha i sin trädgård (@mrsbookpond och hennes trädgårdsinlägg häromveckan) tycker jag man ska tänka på när man spenderar mest tid i trädgården och om man har hjälp med vattningen när man åker på semester. I torpet vill jag helst ha blommor som blommar sent eftersom vi inte kommer dit förrän i mitten av juli, medans jag i Bryssel vill se min klematis i juni (det finns ju sorter som blommar tidigt och andra som blommar sent). Jag älskar lavendel eftersom de påminner mig om semester i Provence. Dessutom kan de överleva att torka ut och är alltså inte känsliga när man åker bort. Bättre i stora krukor än direkt i landet i min erfarenhet. Pelargonier tål också en hel del och kan dessutom tas in i förråd över vintern för att övervintra.

Något jag aldrig behövt tänka på tidigare, men som jag tyvärr fått en hel del erfarenhet av här är mördarsniglar. En av dessa exemplar åt upp en halvt uppvuxen solros på ett halvt dygn förra sommaren... Jag har kommit på att de inte gillar pelargonier och krasse iallafall...

Dessa fina påskliljor fick vi i inflyttningspresent förra året, då i en liten korg. Jag sparade lökarna och sedan var det faktiskt min snälla mamma som planterade dem i rabatten förra året. Visst blev det fint!

Vi har varit mycket i parken på helgerna, antingen med kompisar eller själva. Nina är riktigt duktig på att cykla nu och det ska bli kul att arrangera en längre cykelutflykt med familjen längre fram i vår.

Hon har fått överta Oskars cykel, men med en lila cykelkorg med prinsessor på var det inga problem;).

Här i parken tillsammans med en av hennes bästa kompisar Sara.

På väg ut på shoppingtur med farmor och mamma. Farmor köpte Nina en chic mörkblå vårkappa som hon är väldigt glad för. "Nu ser vi likadana ut mamma" säger hon stolt...

 Igår var vi ute hela familjen och shoppade lite ihop. Till lunch ville barnen helst gå till MacDonalds och äta chicken nuggets. Vi lyckades övertyga dem att gå på en japansk restaurang istället och lovade att deras "chicken nuggets" skulle vara lika goda. Det gick bra och barnen åt hyfsat. Sedan fick dock Nina mystiska röda utslag över hela kroppen. Vi misstänkte scharlakansfeber eftersom hon också hade lite feber, men efter tre timmar på akuten fick vi beskedet att det till 90% säkerhet var en matallergi. Mot något på den japanska restaurangen....

Oskar fick som tur var ingen allergisk reaktion. Och efter att ha fått hjälp av servitören att fixa barnvänliga pinnar så åt han riktigt bra. Stora killen...

I veckan var Lars hos vår veterinär och hämtade hem urnan med Zoras aska. Även om jag nu har vant mig vid att hon är borta så hamnar jag regelbundet i olika situationer där jag saknar henne alldeles gränslöst. Ofta när jag ser andra hundar på stan.

Som den här fina gamla tiken jag såg i veckan. Hon påminde mig otroligt mycket om Zora under hennes sista år. Gamla hundar utstrålar ett alldeles speciellt lugn...

Mycket sol, en hel del avkoppling, en nypa bad och överdosering på sjukdom

Vi hade en fin semester. Trots allt... Båda barnen sjuka fem och sex dagar av sju var ju ingen höjdare och att behöva uppsöka läkare på semestern och få beskedet ingen pool och ingen glass var ju inte så kul direkt. Dessutom var vi lite oroliga ett tag för det är ovanligt att barnen är sjuka med feber så länge. Det har faktiskt inte hänt sedan, nej, det har faktiskt aldrig hänt tidigare så det var ju typiskt att det sammanföll med semesterveckan. Fast man får väl vara glad att vi inte kom iväg på någon skidsemester som vi först tänkt. Det gick ju ganska bra att återhämta sig i värmen på Lanzarote och barnen kunde ändå vara en hel del utomhus. Vi struntade efter några dagar i glassförbudet och tillät barnen att bada i poolen sista dagen. Någon måtta får det ju vara på besvikelserna.

Väl hemma i Belgien fortsatte sommaren. Lördags var den varmaste 8 mars sedan 1833 tydligen och igår hade vi 22 grader i skuggan. På terassen var det nästan precis lika varmt som i Puerto del Carmen. Och mindre blåsigt... Det fina vädret fortsätter veckan ut så det är ju typiskt att jag har otroligt mycket att göra på jobbet dessa dagarna. Arbetsgruppsmöten, ledningsgruppsmöte, styrelsemöte, två Kommissionsmöten för att inte tala om allt jobbet med att förbereda alla dokument före och efter möten. Jag avskyr att skriva mötesprotokoll.

Här kommer iallafall några smakprov från semestern och i den här förskönade bloggversionen syns det inte att någon är sjuk;).

Det är kargt, men vackert på Kanarieöarna.

Nere i hamnen fanns en perfekt stenstrand att leta fina snäckor och slipade glasbitar på.

Fast det räckte att doppa fötterna för det var inte så varmt i havet.

Här trodde vi att Oskar hade återhämtat sig. Vi hade fel...

Som tur var hade vi en stor härlig terass med sol nästan hela dagen så där hängde vi mycket. Oskar lärde morfar att spela Finns i sjön.

En glad, men något trött tjej inne på fjärde dagen med feber.

Mycket trevlig middag på Casa Rojo. Mycket gott humör. Mycket gott vin... Lanzarote har flera stycken riktigt goda vita viner.

Oskar och Ninas kattkompis. Det fanns många halvtama katter i hamnområdet.

Mys på terassen.

Nina var med ute på kvällarna trots att hon var trött. Villkoret var dock att flamencoklänningen skulle på. Jackan är den jag hade i mitten av 70-talet. Finsk kvalitet, lika fin nu som den var då.

 

Tio år med Zora

Vårt hus är tyst. Jag har egentligen aldrig funderat över vilken dimension det har givit till vårt hem att Zora alltid varit hemma i lägenheten, huset eller torpet när vi kommit hem. Har hon inte varit med oss har hon  rusat ut med svansen i vädret för att hälsa oss välkomna som om att träffa oss var det bästa som kunde hända. Vare sig man hade varit borta tio minuter eller några timmar. Varje gång:).

Zora kunde ju inte göra så mycket med oss de sista två åren för hon var för trött. Nu när hon är borta kommer fler och fler minnen från de tidigare åren. Hon var sannerligen med oss nästan överallt. Hon har varit på otaliga pubar, fik och cocktailbarer, legat och sovit under stärkta linnedukar på michelinrestauranger, simmat med oss såväl i Eggvena som på Rivieran, varit med och seglat på västkusten och låtit barnen hänga på henne som jobbiga bebisar med oändligt tålamod. Efter att ha lämnat Oskar hos en kompis i eftermiddag gick jag i de parker vi gick långa promenader med Zora  när hon var yngre. På den tiden fick hon i snitt två och en halv timmes motion om dagen. Det var rätt bra för oss också. Den vardagsmotion man får som hundägare är både regelbunden och effektiv. Och man kommer ut i alla väder..

Jag håller på att sätta ihop ett album med Zorabilder för både barnens och vår egen skull. Idag fick vi fina bilder från den tiden familjen bara bestod av Zora. När jag tittar på de bilderna så påminns jag om hur energisk och pigg hon var på den tiden och hur gammal och trött hon var när hon dog. Jag har funderat på varför det kändes så jobbigt att ta beslutet om avlivning även om vi visste att det var helt rätt beslut vid rätt tidpunkt.  Jag tror det handlar om att även om ens hund är gammal så har även en gammal hund endast en mental förståelse som en två-åring. Det innebär att även om en hund kan förstå att den är sjuk så kan den aldrig riktigt förstå vad som händer och du kan som ägare inte förklara.

Den oskyldighet, tillgivenhet och totala tillit som din hund visar dig är det som gör att bandet mellan människa och hund blir så starkt, men det gör det också svårt att släppa taget. Jag är glad att jag var med i dödsögonblicket, men jag vet från vår veterinär att många hundägare inte orkar med det. Dödsögonblicket stannar på näthinnan och det är jobbigt att återuppliva den stunden. Men med hundägarrollen kommer också ansvaret att se till att din hund är trygg ända till slutet. Jag var inte lika förberedd på den stunden som jag trodde. Jag förstod inte skillnaden på det rationella tänkandet och den känslomässiga reaktionen. Dessutom vill man inte tänka på den stunden förrän det är absolut nödvändigt.

Jag var ute och sprang idag. Som vanligt var det mycket människor ute. Och fullt med hundar. Bland annat ett par med barnvagn och hund. Det påminde mig om oss när Oskar var bebis. Det var en fin tid. Nu får vi ta tiden att sörja och se tiden an för att fundera på om det blir fler hundar i den här familjen i framtiden.

Tack Ola för alla fina seglarbilder