tisdag 27 maj 2014

Nu tar jag en paus

Det har inte blivit så många inlägg som jag velat det sista året. Jag känner att bloggen tar mer energi än den ger just nu och efter att ha funderat på att ta en paus flera gånger tidigare så känner jag att det nog är läge att göra något annat med min tid än att blogga. Maila mer och få lite reaktioner på det man skriver till exempel. Jag har gillat att blogga, men det är inte lika roligt som det varit och reaktionerna på det jag skrivit har varit få den sista tiden och jag drar slutsatsen att bloggen inte är så relevant längre och att jag kanske ska lägga min tid på annat. Som att få de där tusentals familjefotona från de senaste sju åren samlade i album, något som legat som en surdeg på mitt samvete i lika många år...

Det känns vemodigt, men jag skriver inte endast för min egen skull och det är så tyst på bloggen att det inte känns som om det är värt att fortsätta just nu. Så det blir åtminstone en paus för ett tag framöver så får jag se hur det känns.
Kram på er. Ett speciellt tack till Karin som inspirerade mig att starta denna bloggen i maj 2008 och tack till alla som läst till och från under dessa sex år.

4 kommentarer:

Karin sa...

Hej fina svägerska! Bra att ta paus om det inte är inspirerande att skriva. Är imponerad över de inlägg du fått till! Kul för oss och för barnen att få se bilder på familjen, men nu ses vi snart irl :) Kram!

Gunilla sa...

Så ledsamt att du slutar blogga.Det har varit så roligt att följa er i Bryssel vad som händer och alla fina bilder på familjen. Det brukar vara höjdpunkten i veckan att kolla din blogg.Vi förstår att det tar mycket tid och att det finns annat du vill göra.Tack för alla fina bloggar.Snyft!

Stora. kramar.

Jennifer sa...

Tack för en fin tid med din blogg, så roligt att läsa dina tankar och se fina barnen och ditt hem och liv.
Kram, Jennifer

a-lo sa...

Ja, det är så där, det går upp och ner. Tycker jag själv inte vet ibland om bloggen kommer leva kvar pga hänger mer på andra sociala plattformer som insta och twitter. Viktigaste är väl att det känns givande dock, och om inte, är det nog rätt beslut. Au revoir. <3