tisdag 22 december 2009

Nästan jul

Två dagar kvar till julafton och som väntat försvinner nu den fina snö som kom i förra veckan.

Jag och Lars firade alltid jul separat innan vi skaffade barn, men nu gör vi som så många andra familjer och firar varannan jul i Sverige och varannan jul i Tyskland. Typiskt då att det verkar bli en fantastiskt vit jul i Borås, medans det ska bli fem plusgrader i Heidelberg....

Jag har en känsla av att det inte kommer kännas riktigt lika juligt för mig som vanligt. I Lars familj har man inget stort fokus på mat på julafton utan där äts det köttfondue (kokt i grönsaksbuljong istället för olja för att vara nyttigare, men då missar man väl hela poängen med fonduen, eller hur?...) med några köpesåser och baguette, that's that liksom...

Fast det lär nog bli ett eller annat glas champagne iallafall så det ser jag fram emot. Och så firar vi ju lilljulafton hemma hos mamma och pappa med lillebror med familj nästa vecka och då ser jag fram emot mammas köttbullar och pappas Jansson!!
Tills dess, från oss alla, till er alla: En riktigt God Jul!

torsdag 17 december 2009

Hej mitt vinterland....

Snö! Äntligen känns det juligt och mysigt härnere och som jag har väntat!! Alla som känner mig väl vet att jag ÄLSKAR snö på vintern. Visst gillar jag härligt och varmt sommarväder och svalkande bad i sjöar och hav, men ge mig en riktig hederlig svensk vinter där snön ligger kvar ett par månader och lyser upp årstiden och jag blir som barn på nytt. Det är som den stora vintertröttheten lyfts från mina skuldror och jag får massor av sprudlande energi och vill inget hellre än att ge mig ut i vinterprakten så snabbt jag kan. Snölyktor måste byggas, snögubbar rullas, pulkan och sparken dammas av och den varma chokladen hällas på termos. Härligt!!!!

Och nu har vi alltså helt oväntat fått vinter här i Bryssel. Såhär såg det ut på vår terass i eftermiddag.
Givetvis slösade jag inte ett ögonblick på att fundera på om det var smart att ge sig ut i snöstormen med vår Maclarenvagn som visserligen är deluxeversionen av paraplyvagnar, men som inte direkt är gjord för snömodd på Bryssels osopade trottoare utan jag drog på Nina overallen och tog fram dunjackan, tumvantarna, mössan och gympadojjorna (jag har bott för länge utomlands och har inte längre ordentliga vinterstövlar tyvärr) och tog mig ut. Det var precis lika mysigt som jag hade hoppats även om 98% av (de vuxna) belgarna endast såg ut att lida av väderlaget. Det blir ju totalstopp i trafiken så fort det faller en centimeter snö och idag har vi fått 10 centimeter och det finns det inga resurser för alls. Det är dock ganska roande att se hur folk beter sig även om det är ganska trafikfarligt med förare som kör omkring med en 30x30 cm skrapad vindruta medans resten av bilen är översnöad......

Vi blev insnöade på ett fik en timme, men det finns ju värre ställen att vara strandsatt på så jag löste det med ytterligare en latte och kaka;).

Jag vet inte hur länge snön får ligga kvar för det är precis nollgradigt, men jag hoppas kunna ta med Oskar ut i parken imorrn så att han får leka lite i snön. Han vet ju knappt vad snö är som den stackars utlandssvensk han är!

Jag kunde dock inte hålla mig tills dess så jag har redan fixat en snölykta och en snögubbe på terassen. Och det var precis lika roligt att bygga nu som när jag var liten!!
All denna snö har fått min julkänsla att gå i taket och det har osökt fått mig att vilja lyssna på mysiga julsånger. Nu har jag ju fördelen av att bo utomlands så jag får ju inte mina favoriter söndertuggade på radion eller i julhandeln. Här är mina topp tre som jag inte tröttnar på:
  1. Adophsson och Falk: Jag vill ha mer jul.
  2. Ulf Lundell: Vinterland.

  3. Busungarna: Tomten jag vill ha en riktig jul

Jag vill ha mer jul sätter tummen mitt i prick på vad det jag älskar med en riktigt bra jul. Mer, mer av allting.. Speciellt snö då;). Vinterland är en fantastiskt härlig låt som bara Uffe kan göra. Säga vad man vill om hans släpiga röst som inte alla gillar, men han kan skriva otroligt vackra och stämningsfulla låtar! Tomten jag vill ha en riktig jul är så gullig att jag inte kan motstå den. Den något läspande unga kille som sjunger är ju bara så skön och så ger låten mig nostalgiska vibbar till tidigt 80-tal. Det är bara vi 70-talister som vet vad Donkey Kong är för något...

måndag 14 december 2009

Världens finaste hund

Zora: världens goaste och mest tålmodiga hund man kan tänka sig. Hon är nu åtta och ett halvt år gammal och börjar bli grå både här och där. När vi fick hem henne från hundhemmet för sex år sedan var hon ett nervöst vrak som knappt vågade sig utanför dörren och som inte hade fått någon uppfostran alls. Hon drog i kopplet, hoppade upp till höger och vänster, tuggade sönder både det ena och det andra och led av svår separationsångest.

Hon har kommit långt sedan dess. Under årens lopp har vi fått många positiva kommentarer av såväl bekanta som okända som tycker att hon är så väluppfostrad och pålitlig och det har värmt ett mattehjärta såklart (dock brukar jag påpeka när jag får den kommentaren av andra hundägare att en hund inte blir väluppfostrad av sig själv utan att det krävs att man som matte och husse lägger tid och möda på en bra uppfostran där hundens välbefinnande står i centrum, inte den typen som fokuserar på att styra hunden med fysisk styrka och aggressivitet). Zora är ett under av tålamod med Oskar som alltid försöker klänga på henne och när folk frågar hur det går att ha hund och barn brukar jag svara att jag oroar mig mer för vad Oskar ska göra med Zora än tvärtom (vi hade en period för ett halvår sedan då han konstant ville pilla henne i ögonen t.ex...)..
Visst är det mycket jobb ibland, visst får man dammsuga dagligen p.g.a. allt hundhår, visst är det tröttsamt när vi också har två vilda barn hemma och bor som vi bor och visst hinner vi inte med henne lika mycket som tidigare, men hon är ändå en viktig del av vår familj som ju faktiskt började med henne. Därför är jag lite ledsen nu när vi har fått reda på att hon lider av svår reumatism i båda skuldrorna samt högra armbågen. Vi har vetat att hon haft besvär länge, men nu var hon hos veterinären för en utförlig röntgenundersökning som alltså visade att det var värre än vad vi trott. Retrievers har tydligen en hög smärttröskel så hon har inte visat mycket, men hon har alltså haft ont ett bra tag. Stackars liten! Nu har hon iallafall fått en kortsisonspruta som hon numera måste få var sjätte vecka och vi måste ta ställning till om en operation av armbågen är något som hon skulle behöva.

Just nu är hon på semester hos Lars föräldrar och deras hund och slipper trappor, men jag vet inte hur det ska gå att kunna bo kvar som vi gör här i framtiden. Det känns inte bra att tvinga henne gå upp och ner för alla dessa trappor mycket längre till så kanske måste vi ta ett beslut om hur vi vill bo framöver ganska snabbt. Vi vill ju helst att Zora ska kunna njuta av sina sista år hos oss och inte någon annanstans.....

fredag 11 december 2009

Släng dig i väggen Gaudi!

Oskar är än så länge lite för liten (och för vild...) för att det ska vara någon mening med att bygga något pepparkakshus till jul. Så vi uttrycker våra artiska färdigheter tillsammans genom att bygga coola legohus istället. Vad sägs om denna skapelse?!

onsdag 9 december 2009

Julpyssel

Från ris.......
....till krans.... På 20 minuter. Jag blev ganska nöjd med resultatet för det är första gången jag gör egen julkrans:).

tisdag 8 december 2009

Goddag Yxskaft, eller hur man inte får hjälp med sina IT-problem...

De senaste tre månaderna har jag haft en del problem med min laptop. På vissa internetsidor får jag en massa "runtime error" meddelanden och oavsett hur mycket jag försöker att debugga så funkar det inte.. Nåja, det verkade inte vara mer problem än det och allt annat funkade bra så jag ignorerade det, men nu så händer det titt som tätt att text och bilder liksom bara "smälter" bort från skärmen och det fattar till och med jag inte är ett vidare bra tecken.... Så jag uppdaterar mitt Symantec Antivirus, gör en full scan av hela datorn, men nada, inget dyker upp trots att det uppenbarligen är något som inte är som det ska..

Jag får alltså ta och kontakta företagets IT-support som består i att chatta med någon i Bangalore, alternativt Costa Rica.. Såhär går detta samtal ordagrant:

Kumar (B-APS) A says:did you scan your PC?
Katarina Molin says:Yes, but nothing came up.
Katarina Molin says: Could you take control over my laptop and run a virus and debugging check that way? (Since I know this is done pretty easily via the intranet).
Kumar (B-APS) A says:please go through this link and scan your PC
http://itsupport.xxxxxxxxxblablabla
Katarina Molin says: I HAVE scanned my PC....

Kumar (B-APS) A says:if the issue persists after this you need to reimage your PC.
Katarina Molin says:what does that mean?
Kumar (B-APS) A says:are you asking about "reimage"?
Katarina Molin says:Yes!
Kumar (B-APS) A says:it means you need to format your system
Katarina Molin says:Ok, but since I am NOT an IT expert, how do I get that done??
Kumar (B-APS) A says:You need to install OS again.
Katarina Molin says:what is OS?
Kumar (B-APS) A says:you need to do by yourself.you can get CD or DVD for this on the intranet.
Katarina Molin says:this is extremely unhelpful!!!
Kumar (B-APS) A says:Is there anything else that I can help you with?
Katarina Molin says:I cannot believe that the company that prides itself for having such excellent customer support has this awful service for its own employees....
Kumar (B-APS) says: thank you for your enquiry, have a nice day!


Grrrrrrr, hur irriterad på en skala mellan ett och tio blev jag efter den diskussionen? Jag har gjort det jag kan och det räcker inte. Jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva vara en IT-expert utöver det jobbet jag gör för företaget utan förväntar mig bättre hjälp än såhär... Jag vet fortfarande inte vad han menade med OS.... Suck. Nu får jag hoppas att inte laptopen kraschar innan jullovet då jag väl får hoppas att lillebror eller herr Grahm förbarmar sig över mig och min sjuka laptop...

måndag 7 december 2009

Finns det några snälla barn?...

Som 70-talist har man ju fått växa upp med en hel del konstiga barnprogram (Disneyfilm visades bara på julafton och morgonteve på jul- och sommarlov bestod ofta av knepiga tecknade filmer från något östland) och Vilse i pannkakan är väl det program som många minns bra p.g.a dess udda och surrealistiska upplägg. Dessutom så var ju Storpotäten en ganska läskig typ (även om jag också tyckte att föräldrarna som hela tiden manade på huvudpersonen att äta pannkakan var ganska otrevliga) som kunde dyka upp lite varsomhelst...
Dagens föräldrar är nog ganska medvetna om vad som är passande tv-program för olika åldrar och mycket som visas på tv är både gulligt och lärorikt. Otäcka personer som skrämmer små barn ser man alltså inte alltför många av vad gäller program för de allra minsta barnen och det tycker nog de flesta föräldrar är bra för inte vill man väl skrämma sina barn i onödan...

Är det inte lustigt då hur samma medvetna föräldrar ofta utan minsta tvekan introducerar jultomten i det lilla barnets värld? Jag menar här har vi en främmande gubbe i konstiga kläder och långt skägg (för att inte tala om det konstiga plastansiktet på jultomtemasken) som stormar in i vardagsrummet och nästintill ryter fram frasen "Finns det några snälla barn här?" samtidigt som han släpar på en stor säck som han säkerligen skulle kunna lägga de barn i som inte anses snälla nog... Och så står mamma och pappa och ler och säger "Kom nu lille Pelle och säg hej till jultomten".. Barnet som inte har en aning om vem denna skumma och bryska gubbe är vägrar och vill helst gömma sig bakom benen på föräldrarna och tänker minsann inte alls säga hej eller ens komma i närheten. Lite självbevarelsedrift har ju Pelle trots allt......

Känns det igen? Jag kan komma ihåg att jag var rädd för jultomten när jag var liten även om det blev bättre när jag var lite större och man insåg att tomten faktiskt hade de bästa julklapparna med sig.

Nu har det alltså varit dags att fundera på introduktionen av jultomten hemma (för trots att man var rädd för tomten själv som liten så måste vi ju ha tomte, eller hur?....)och det verkar som om vi redan "lyckats" med att få Oskar skraj för den röda gubben i skägg... I helgen firade vi nämligen St. Nikolaus då barn i Tyskland, Holland och Österrike får besök av jultomten. Tomten syns inte, men lämnar presenter i stövlar eller sockar så här lämnade tomten presenterna i trappan... Tomten bankade på dörren, pappa öppnade och vips var alla presenterna där och de blev klart uppskattade.
Mer så än tomten för nu vill Oskar inte ens komma i närheten av de jultomtar vi har som adventsdekoration hemma. Inte ens den minsta som är två centimeter hög får komma närmare än en meter.... Så, släng dig i väggen Storpotäten. Den läskigaste typen för små barn idag är nog ändå tomten och till skillnad från tv-program kommer denna gubbe hem till barnens egna vardagsrum och terroriserar;)!!

fredag 4 december 2009

Överraskning

Igårkväll var en typisk körig vardagskväll som nog många småbarnsföräldrar känner igen. Lars hämtade Oskar i ösregnet (det tar 20 minuter att gå från dagis så man hinner bli rätt blöt) medans jag lagade middag med Nina på armen eftersom hon minsann inte alls hade någon lust att sitta i babysittern och bli uttråkad;).

När vi sedan ska äta fiskgratängen som jag vet Oskar älskar så har min lille tvåårstrotsing bestämt sig för att bara äta potatis med potatis. Suck......

Då ringer det på dörren och därutanför står det ett blomsterbud med underbart vackra tulpaner och en hälsning från Anna och Erik. Så gulligt! Så upplyftande en trist vardagskväll!

Såhär fin är buketten. Jag älskar tulpaner och känner redan vårkänslorna dyka upp:).

torsdag 3 december 2009

Alltid glad

Jag vet inte om jag haft tur med mina barn, eller om alla bebisar är lika enkla att ha att göra med som mina har varit... Både Oskar och Nina har för det mesta både ätit och sovit bra och har sedan varit på soligt humör när de varit vakna. De måste brås på sin mor och hennes fantastiska positiva inställning till allt;).

Nina har nu blivit såpass stor (tre månader om en dryg vecka) att hon ler och skrattar så fort man ägnar henne uppmärksamhet. Det är roligt för man får en känsla av hennes personlighet mer nu och jag vet från Oskars bebistid att det bara kommer att bli roligare och roligare nu framöver. Därför hade det känts helt fel att gå tillbaka till jobbet 18 december som jag skulle ha gjort om jag inte tagit obetald föräldraledighet efter min mammaledighet. På Oskars dagis har flera barn börjat dagis just när de varit tre-fyra månader gamla, men det hade känts helt fel för oss. Så små barn har inget utbyte av dagis och jag är glad att vi har den ekonomiska möjligheten att pussla så att hon slipper dagis förrän efter sommaren nästa år.

Den svenska föräldraledigheten är verkligen fantastiskt bra. Samma sak med barnomsorgen. Så skönt det måsta vara att ha alla dessa rättigheter som föräldrar istället för att vara utlämnad till arbetsgivares godtycke och medelmåttiga och måttligt pedagogiska dagis.. Belgien har mycket att lära där minsann!

Såhär kan det se ut när man pratar med Nina. Man kan inte bli annat än glad själv när man får detta bemötandet:).

tisdag 1 december 2009

Äntligen december

Idag är det första december och efter en veckas ösregn så skiner solen idag på en himmel som lyser blå mellan molnen. Det känns inte som en slump. November är alltid regnig, dyster och allmänt körig och jag är alltid lika glad när man lämnar denna tristaste månad på året bakom sig och nu på allvar kan se fram emot julmys.

Adventspyntat har jag inte hunnit med ännu med tanke på det tempot vi hade här förra veckan, men nu börjar det klia i fingrarna och jag funderar till och med på att försöka baka lite lussekatter om jag hinner med.. Fast jag vet inte vilket recept jag ska använda. Det jag använt i Sverige innehåller kesella och det finns ju inte här.. Tips mottages tacksamt.

Det har blivit tyst här i huset när Anna och Erik åkt hem. Jag tror inte jag har de logistiska färdigheter som krävs för att bli trebarnsmamma (iallafall inte under våra nuvarande boendeomständigheter) för det är bra mycket mer jobb än med två barn, men vi hade fantastiskt roligt ihop och jag är tacksam över att jag har vänner som är villiga att komma på semester som innebär dåligt väder, full rulle och lite vila snarare än värme, strandliv och avkoppling;).

Jag har kommit på att jag inte uppvisat något kort på Nina i "tjejkläder". Här kör vi mest med Oskars kläder samt en och annan röd tröja eller byxor, men såhär fin kan hon vara i en klänning.
Oskar kan vara såhär fin i pappas nyinköpta t-shirt.....