En dag utan barn

Oj vad tyst det är här i torpet utan barnen. Det var länge sedan jag kunde höra den landsbygdska tystnaden som jag gjort idag. Det är nästan lite spöklikt. Jag är helt enkelt inte van vid ett liv utan ständiga utrop, kommentarer, funderingar, frågor, illvrål, skratt och allt det där som Oskar och Nina tillför vår vardag. Om mitt liv i vanliga fall ofta känns som det levs i fast forward så har det nog idag gått i slowmotion. Och det lustiga är att jag inte vet om jag har tålamod till en såpass nedtaggad tillvaro numera. Vanligtvis händer det ju alltid tre saker samtidigt och jag gillar det för det mesta. Fast visst är det skönt att få nästan två dagar vuxentid.

Såhär såg min dag ut:
8.30-vaknar utsövd, men med ryggont. Jag är helt enkelt inte van att ligga ner nio timmar i sträck...
9.30-äter engelsk frukost med bacon, ägg och ugnstekta tomater med god aptit.
10.00-10.30 -läser (Lost dogs and lonely hearts; passande lätt semesterlektyr)
11.00-15.00- shoppar och lunchar med Lars i Alingsås (om det nånsin blir vår och sommar igen så har jag nu den ideala Bondelidtoppen att ta på mig...)
15.30-16.00-är lite sugen så fixar latte och äter kondisfika i torpet
16.00-17.30-läser igen
17.30-19.00-ägnar mig åt internetsurfande för att hitta bra solresa i februari (att det alltid tar såådaan tid..)
19.00-19.30-surnar till då alla internetsidor kraschar i ett, tröstar mig med cider och ostbågar
19.30-20.00-bokar resa & lägenhetshotell till Fuerteventura 17-24 februari. Hoppas vi valt rätt.
20.00-tar fram oxfilén ur kylskåpet, sätter in potatisklyftorna i ugnen.
20.20-bloggar, dricker ett glas Riesling och tittar på brasan. Saknar busungarna litegrann...

Mer och mer jul

Vi har haft den där Adolphson och Falk-julen jag hoppades på. Minus snön som lyst med sin frånvaro och nog lär göra det resten av jullovet. Men, men, man kan inte få allt och vi är alla väldigt nöjda med våra dubbla julfiranden. Först tysk jul i Heidelberg följt av svensk jul i Borås. Och drivor av julklappar såklart. Iallafall till barnen;).Oskar tog uppgiften att smycka granen på största allvar.Nina ville ju inte vara sämre såklart;). Allt som storebror gör kan hon göra minst lika bra.
Och mycket presenter kom tomten med såklart. Både till stora och små.Den här var en av de populäraste julaftonskväll. Och medans barnen lekte....
....så drack vi vuxna champagne och öppnade våra klappar i lugn och ro.Man kan göra fina julekronor för prinsar och prinsessor av en välkänd hamburgerkedjas give-aways (denna ligger precis halvvägs mellan Bryssel och Heidelberg och är utrustat med stort lekrum inomhus så ett givet stopp för oss).Väl i Borås var det dags för mer jul. Komplett med maffigt och smarrigt julbord och allt. Tack mamma! Kusinerna var också där såklart och Nina ville väldigt gärna mysa med Axel.Det ville jag också. Väldigt-Gullig-Bebis-varning på Axel just nu. Nästan så man blir sugen på en trea när man ser hans gurglande glada uppsyn. Fast, nej, jag är rätt säker på att jag kommer att förbli tvåbarnsmamma. Tur att man kan få "låna" andras gullungar istället ibland:).Tomten var snäll och besökte oss igår fast att hans jularbetspass ju egentligen är över. Och så lades paketen på hög igen. Alla barnen var väldigt uppspelta och den där blygheten jag kommer ihåg från min barndom under tomtens besök var ingenstans att se. Fast det var kanske för att denna tomten inte halvröt "Finns det några snälla barn här?!" på det sättet som han gjorde när jag var liten....

Summa summarium: två jättebra avkopplande familjejular, all jobbstress glömd och långt borta och ett riktigt bra jullov hittills. Just nu är jag och Lars i torpet. Helt själva. Vi har lämnat barnen hos mormor och morfar och ska nu njuta av ett par dagar i lugn och ro. Typ sova länge, tända en brasa, läsa oavbrutet mitt på dagen och göra ingenting typ.. Får väl se hur det går. Har en känsla av att jag kommer vakna tidigt för att det är så tyst imorrn och inte riktigt kommer ihåg hur man spenderar en hel dag utan att tänka på andras behov först. Men det ska bli skönt, skönt, skönt. Snacka om lyx på högsta nivå för oss!!

Nu japansk middag och gott vin. Life is good...

Julefriden nära

Nu är det äntligen semester och jullov för hela familjen. Det känns underbart skönt och jag känner att sista veckornas stress faktiskt har släppt helt och hållet. Nu ska jag bara koppla av och umgås med familj och vänner. Jag tror hela familjen behöver vila upp sig lite och med två veckor på oss ska vi nog hinna med det också trots allt resande.

Imorrn beger vi oss av till Heidelberg där vi stannar över julhelgen och sedan styr vi kosan norr den 27:e. Jag håller tummarna för att vi får se lite snö i Sverige. Härnere har den lilla snö som fallit genast smält bort och som den vinterälskare som jag är så vore den allra bästa julklappen iår vara att få uppleva ett vitt snötäcke under torpvistelsen.

Nu dags för den sista lilla packningen innan det blir dags för en Corona och en pizza för oss vuxna. Barnen har precis somnat glada och mätta efter att vi alla ätit lussebullar, pepparkakor, Omas julkakor och mandariner för att fira att Nu Är Det Faktiskt Snart Jul. "Mamma, det här är mysigt" sa Nina där hon satt och mumsade på sin tredje pepparkaka.

Jag håller helt klart med. Nu ser jag fram emot den typ av jul som Adolphson och Falk sjunger om på ett sådant briljant sätt. Nu ska det minsann mig bli Mer Jul hemma hos oss också:).
God Jul till er alla från oss alla!

Perspektiv på tillvaron

Imorse rusade både jag och Lars runt trötta (Oskar vaknade med mardrömmar två gånger inatt och ville gå upp klockan halvsex) och försökte få busiga och glada barn att få på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna utan för mycket tjat. Det gick sådär;).

Själv kände jag redan då stressen som sedan bröt ut på allvar komma krypande utför ryggraden och hade väl inte bästa tålamodet för bångstyriga barn. Precis när jag skulle till att med irriterat tonfall säga till Oskar för tredje gången att sätta sig ner och ta på sig skorna så vände han sig om, kramade mig hårt och utbrast "Mamma, du är den snällaste i hela världen".

Där fick jag mig en bra påminnelse igen om vad det är som är verkligt viktigt här i livet. Det är ju barnen jag lever för, inte jobbet och det finns inget jobb-beröm eller prestige i världen som får mig att må lika bra som det gör att få höra sådana saker från Oskar eller Nina. Häromveckan när Nina låg och myste med mig en morgon kröp hon nära, nära, gav mig en stor kram och viskade "Jag älskar dig mamma". Det var en riktigt bra start på dagen:).

Mycket att göra..

..men inte mycket tid att få allt gjort på. Efter en fullbokad, men mysig helg så har nu stressnivåerna på jobbet redan stigit till sådana nivåer att det nästan känns för mycket. Jag vet att det kan bli såhär precis innan ledighet och jag vet att det är bättre att ha all stress nu än att behöva känna sig tvingad att jobba under semestern, men just nu känner jag press på mig ifrån flera håll för att en viss fråga ska fixas på ett visst sätt innan jul. Och det är inte alls lika enkelt som vissa anser det vara. Så det stressar ju ännu mer och jag kan inte koppla av riktigt ens när jag är hemma..

Inte bra, men jag tar djupa andetag, intalar mig att det kommer att ordna sig på ett bra sätt och att det alldeles snart kommer komma en lugn och skön jul när jag kan ta mig en välförtjänad paus ifrån jobbet och ladda batterierna.

Nu har jag fått iväg kvällens förhoppningsvis sista viktiga mail och funderar på om det inte vore läge med en bra bok, lussebulle och en liten kopp glögg ändå..

Luciafirande..

...har man inte på belgiska dagis. Och det tycker jag är lite tråkigt för det måste vara jättemysigt att se sina små älsklingar uppklädda till lucior (jag antar att ingen vill vara tärna?), tomtenissar eller stjärngossar. Fast lussebullar har Oskar och Nina däremot bra koll på. Igår var jag ledig (att kalla det semester känns inte riktigt rätt;)) och hade både barnen hemma. Vi passade på att baka ihop så nu blev det alltså lussebullar iår igen, precis lagom till Luciadeadlinen. Jag höll faktiskt på att tänka om när jag mitt uppe i alla förberedelserna upptäckte att jag inte hade tillräckligt med mjöl hemma, men tog ett djupt andetag, drog på barnen jackor, mössor, halsdukar, vantar och stövlar och gick till affären. Vi belönade oss också med pain au chocolat (Oskar), croissant (Nina) och wienerbröd (jag) till morgonfikat (så fort Nina får syn på en kopp kaffe skriker hon glatt "fika!!").Oskar gillade att jobba med degen. Fast han gjorde inga lussekatter utan bara ormar och krokodiler. Alldeles prickiga med russin...Den här tjejen som allt som oftast sover mer än två timmar efter lunch på dagis sover hemma i snitt en halvtimme max. Vi kan inte fatta varför.... Här är hon alldeles yrvaken, men tyckte snart att det var lika kul med degen som Oskar. Hon gjorde bollar med den. Utan russin...Såhär fina blev lussebullarna, lussebollarna och lussekrokodilerna.Att ha lite lussefika var ju också uppskattat såklart. "Mamma, det är mysigt" sa Nina.

Manligt och kvinnligt

Jag avslutade en ganska intensiv arbetsvecka med ett strategiskt viktigt jobbmöte tillsammans med tre kollegor och en inbjuden policyexpert igår eftermiddag. Inget konstigt i och för sig, men det slog mig när jag satt i mötet att här sitter vi fem kvinnor mellan 30 och 50 år utan en enda man i sikte. När jag började jobba i denna sektor för elva år sedan var den fortfarande ganska mansdominerad, men nu känns det som om vi går in i både ett generationsskifte och en tid när det börjar kännas som kvinnorna börjar komma ikapp också vad gäller positioner och inflytande. Det känns lovande.

Andra skillnader mellan män och kvinnor är kanske mer svåra att få jämlika. Jag är väldigt glad över att jag har en sambo som alltid tyckt det varit självklart att dela hushållsarbete och familjeansvaret lika och de sista månaderna har nog upplägget varit 70% Lars och 30% för mig ibland, men vissa saker verkar mer könsbestämda än andra och jag antar att vi inte är de enda som har den uppdelningen. Det vill säga att jag glatt lämnar allt ansvar för bilen och andra i mina ögon "tråkiga" saker till Lars, medans det nästan alltid är jag som har koll på vem som fyller år när samt planerar nästan alla presentinköp och annat. Är det en typisk tjejgrej eller är jag bara dålig på att överlåta ansvaret till Lars? Hur funkar det hemma hos er? Följande konversation har vi nämligen väldigt sällan hemma hos oss:

Lars:"Katarina, vi är ju bjudna på inflyttningsfest/juldrink/middag hemma hos A och B på lördag, vad ska vi ha ta med oss i gå-bort-present?
Katarina:"Hmm, det där har jag inte ens tänkt på....."
Lars: "Nej, men det gör inget för jag har några idéer. Vi kan ju ta med en flaska vin, fast det kan ju vara lite fantasilöst kanske. En blomma är ju alltid uppskattat och jag vet ju att A gillar rosor, men annars så såg jag Pryl X i en liten butik igår som jag med en gång tänkte skulle kunna vara perfekt. Jag kan gå och skaffa den imorrn".
Katarina: "Perfekt, tack älskling".

Njet, så ser det inte ut här. Än... Kanske går det att få också sådant mer jämlikt. Eller inte;).

Nu står iallafall Lars och tillagar fantastisk japansk mat och serverar mig ett glas iskall champagne här i soffan så just nu känner jag mig ganska bortskämd:).

Det lider mot jul...

..och nu börjar julkänslan så sakteliga göra sig påmind. När jag var i London med jobbet igår och i måndags så kliade det verkligen i fingrarna vad gällde att slänga sig ut i den londonska julhandeln. Tänk vad härligt att shoppa loss där en hel dag och avsluta dagen på väl vald pub med väl vald pint med öl i handen...

Nu fick det bli workshop och mediaträning istället och det var inte helt fel det heller. Vi jobbar med både duktiga och trevliga konsulter och vi hann med lite socialt umgänge också så det var en lyckad jobbresa. Däremot känner jag verkligen behovet av att skaffa barnvakt för en helg i februari, mars nästa år så att jag och Lars kan komma iväg på vår årliga Londonhelg. Vi funderar alltid på att åka någon annanstans, men så blir det ändå alltid London ändå. Jag älskar den staden helt enkelt och det finns alltid något nytt att upptäcka. Och så finns det schyssta pubar och flotta champagnebarer också;).

Bara drygt två veckor kvar till julafton nu, hjälp vad veckorna flyger iväg. Hemma har vi fått fram adventsljustaken och tomtarna iallafall och pepparkaksbaket gick av stapeln som planerat till Oskars och Ninas belåtenhet. I helgen ska jag se om vi hinner med lite lussebullebak också.Klara, färdiga, baka! Koncentrationen var på topp hos både Oskar och Nina.
Nina åt lika mycket deg som hon kavlade...Wow mamma, vilka fina och smarriga...
.."pippikakor"....

De första 90 dagarna

I många jobbvägledningsböcker talas det mycket om hur viktiga de första 90 dagarna på ett nytt jobb är för att skapa förtroende bland chefer och medarbetare för sin kompetens och förmåga att få saker och ting utförda på bästa sätt. Även min jobbcoach poängterade ofta just vikten av att fokusera på att se till att förstå en ny organisation snabbt och att se till att man syns ordentligt i viktiga sammanhang redan från början.

Det har varit bra att ha det i tankarna i höst och eftersom jag har haft turen att hamna på en arbetsplats där jag känt mig uppskattad av både styrelse och personal från början har det känts ganska naturligt att ta egna initiativ. Nu sitter jag här idag och inser att dessa första tre månaderna är över nu och det nog känns som om de har rullat på på rätt sätt och att jag har tagit de första stegen för att växa in ordentligt i min roll. Det ska dock erkännas att även om jag trivs så bra så är det ändå intensivt de flesta veckor och jag ser därför verkligen fram emot lite jullov snart:)

Nu när det lider mot jul så får man ju börja tänka på att få alla saker på Att Göra-listan färdig i tid. Den ser rätt lång ut så jag undrar om vi verkligen kommer igenom den på bara fyra veckor. Köpa julklappar kan vi nog dock inte undvika;). En annan sak som stått på listan ett tag är Klippning för Hela Familjen. Idag körde vi "3 for 1" och fick 75% av familjen julfina på så sätt att Lars, Oskar och Nina klippte sig hos Lars frisör och sammanlagt betalade lika mycket som jag får betala hos min frissa för en klippning...

Oskar är ju frisörvan vid det här laget, men Nina var mer avvaktande eftersom det var första gången. Underläppen darrade lite i början och hon såg väldigt kritisk ut under hela klippningen, men med kex utlovade som belöning gick det jättebra. "Lieber Mann" sa hon om frisören och flörtade lite så jag tror nog att det kommer gå ännu smidigare nästa gång!
Såhär snygg blev Oskar efter sin klippning. Frisören gjorde sitt bästa för att föna bort lockarna, men lyckades som tur var inte..Efter att ha fått bort all den där stripigheten i håret tycker jag Nina genast ser mycket större ut. Lite svårt med Pippi-svansar ett tag, men det var skönt att få bort alla de där trista kluvna topparna.

Sightseeing..

..i den stad man bor i är sällan något man ägnar sig åt. När jag först flyttade till Bryssel så såg jag nog till att besöka de flesta sevärdheter, men ofta är det ju så att när man väl sett ett ställe så beger man sig inte tillbaka om det inte ligger i ens eget kvarter. Undantaget är väl för mig allt som har med Art Nouveau att göra. Jag skulle kunna besöka Horta-museet varje vecka och beundrar varje dag de Art Nouveau-hus som jag ser på väg till jobbet. Innan vi fick barnen var jag och Lars ofta ute på söndagar bara för att titta på och fotografera Art Nouveau-fasader, men det har inte blivit mycket tid till det de sista åren.

Arkitektur i sig är nog något jag tycker är roligast vad gäller sightseeing oavsett vart jag befinner mig. Prestigefyllda museum fyllda av vackra tavlor eller annat är visserligen alltid imponerande, men jag är ofta minst lika fascinerad av den byggnad de ofta befinner sig i. Som den vinge av naturhistoriska museet här i Bryssel där dinosaurieutställningen är inhyst. Byggd 1905 är den med sin rymd, sitt vackra golv och etager, snirkliga trappor och industriella, nitade järnbalkar minst lika intressant att studera som själva dinosaurierna.
Atomium är en annan byggnad som alltid fascinerat mig. Färdigställd till Världsutställningen 1958 är detta 102 meter höga byggnadsverk som föreställer en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger alltid imponerande att se i verkligheten. Och jag ser det dagligen. Fast från mitt kontorsfönster.. På plats har jag inte varit på de senaste tio åren. Men eftersom vi hade besök från Holland denna helgen och ett önskemål var att besöka just Atomium så var det ju ett bra tillfälle att återuppta bekantskapen på närmare håll efter den renovering som gjorts 2006.Det tog inte många minuter förrän Nina tog ett stadigt tag i Britts hand. Så såg det ut nästan hela helgen:).Här beundras utsikten från Atomiums högsta sfär. Hissens hastighet är fem meter i sekunden och det var den snabbaste hissen i hela Europa 1958.Vi har känt Joost och Britt sedan de var bebisar. Och jag kan fortfarande inte fatta hur stora de har blivit. Min holländska är ju inget vidare även om jag förstår mycket, men numera pratar ju Joost en del engelska så då blir ju språkbarriären mindre. Oskar var också imponerad av Joost och Britt. Speciellt Joost då som också tog sig tid att leka med Oskar, rita hajar och dinosaurier åt honom, hjälpa honom bygga ihop legomodeller etc. För mig och Lars var det jätteroligt att träffa familjen. Det var första gången efter att Luuk gick bort för ett drygt år sedan och även om det är jobbigt att han inte är här och aldrig kommer vara här igen så måste ju livet trots allt gå vidare och det var därför extra roligt att se alla barn och vuxna ha så roligt som vi hade denna helgen.

Barnkalas och annat

I fredags fyllde Oskar fyra år. Vilken stor kille man har hemma nu. Det stämmer det där som alla med större (eller vuxna för den delen) barn säger; tiden går fort när barnen är små.
Det blev ett bra firande på morgonen och Oskar var så nöjd med alla sina fina presenter. Han gillade sin "tårta också".
Att få en ny skolväska var också poppis. Nu väljer han varje morgon vilken väska han föredrar just den dagen. För att ha två väskor är ju kanon.

Denna helgen var det inte bara födelsedagsfirande som gällde, vi hade dessutom fint besök från Malmö av unga fröken Löf och något äldre fru Löf. Lars tog Nina till Paris i lördags så vi fick mycket tid tillsammans att hitta på kul saker med de "stora barnen".Morgonfika på Le Pain Quotidien föll de små finsmakarna i smaken.Denna killen lyckades trycka i sig både en chocolate cookie och en pain au chocolat.Sedan var det dags för museibesök. Fast den typen av museum som tilltalar barn (och därför också föräldrar). Vi stack till naturhistoriska museet där vi spenderade den mesta tiden på dinosaurieavdelningen. Här hittade vi något som i en kvart blev ett improviserat lekrum.
I år hade vi lovat Oskar ett riktigt födelsedagskalas. Så i söndags var det piratfest här med Sophie, Adam, Emil och Damian. Komplett med skattjakt och chokladguldpengar. Och man kan ju inte vara pirat utan pirathatt. Så sådana pysslade vi ihop tillsammans. Med hjälp av Lars chef som hade vikt alla hattarna av gamla Financial Times. Det är "re-use" på bästa nivå minsann:).
Nytt profilfoto till bloggen Mrs Bookpond? Hatten har ju faktiskt ett intellektuellt läsvärde , n'est pas?....
Eller kanske en uppdatering av mitt direktörsfoto på jobbets hemsida....Den här tjejen var helt klart snyggast i sin hatt som inte var en pirathatt utan en dinosauriehatt.Här kommer den riktiga tårtan på kalaset. Som var smaskens om jag får säga det själv. Ungarna var dock ännu mer förtjusta i kokosbollarna såklart:).Full rulle på kalaset. Det blev riktigt lyckat och alla barnen hade roligt. Det är smart att både ha en starttid och en sluttid. Om inte för barnens skull så för föräldrarnas..Äntligen lite lugn och ro så att jag får tid att äta mina godiskex tänker Nina. Den här tjejen gillar vare sig godis eller sylt. Kan man hoppas på att det kommer att hålla i sig?...

Tanka kärlekskontot

Det är en hel del att styra upp just nu. Det måste organiseras och planeras både för diverse möten på jobbet och roliga saker på fritiden och det är ibland så svårt att stanna upp och "bara vara". Då är det bra att ha två vildbasar hemma som visserligen ibland kan ta mycket kraft, tidvis driva mig vansinnig med sitt gnabbande och gnäll, men också väldigt ofta påminna mig varför det absolut bästa jag gjort är att skaffa barn.

När Oskar som är i en ganska kramig fas utbrister "mamma, jag älskar dig hela dagen" då smälter jag, stannar upp och lyckas med att njuta av ögonblicket. När Nina springer emot mig i full fart i hallen när jag är hastar iväg tidigt till jobbet en måndagsmorgon som idag och utbrister "mamma vänta, kraaaaam!" och lägger sina knubbiga armar runt min hals, då rinner all stress av mig och jag påminns om det som är allra viktigast här i livet...

Evighetsförkylning?

Hur länge kan en förkylning hålla i sig? Finns det olika förkylningsvirus som ligger på lur för att kasta sig över ett immunförsvar som redan är försvagat? Jag hostar och snuvar fortfarande en och en halv vecka sedan jag trillade dit och Nina som nu utvecklat luftrörskatarr började för tre veckor sedan. Kombon av att Nina vaknar vid fyra av hostattacker och Oskar som skuttar upp klockan sex har gjort att jag och Lars turas om att sova i bäddsoffan för att kunna få ihop en ostörd natts sömn. Får jag inte sova blir jag grinig och med tanke på hur mycket det kommer att bli på jobbet ett par veckor framöver har jag inte riktigt råd att inte vara på topp så sömn måste prioriteras, även om det är ett tråkigt val att göra många gånger.

Tur ändå att veta att vid de tillfällen då inte barnen är sjuka så sover de faktiskt riktigt bra i sina sängar hela natten. Jag märker ju vid sjukdomsperioder just hur trött man blir när man blir väckt flera gånger per natt eller har någon som snarkar och klistrar fast sig som ett plåster på mig (Nina) eller snor runt som en osalig ande halva natten (Oskar). Fast å andra sidan så är det ju också alldeles underbart mysigt att ligga och snusa med något av barnen jämte sig. Det kommer jag allldeles säkert sakna när de har växt upp. Fast det ska vara lagom ofta (dvs sällan). Och helst i en King size bed som vi inte har så att alla får plats utan att man måste balansera på ytterkanten av sängen för att den minsta personen i sängen beslutat sig att sova i sidled och därför behöver all plats....

Just nu är iallafall de små aktivitetskrävande kidsen på lekplatsen med Lars och jag sitter här och tänkte läsa ut min bok i lugn och ro (Rob Lowes självbiografi "Stories I only tell my friends" ifall någon undrar). Tänk att för bara drygt fyra år sedan så satt jag ofta och var rätt uttråkad på söndagar för att jag inte kunde hitta på kul saker att göra. Det problemet har jag ju inte idag och jag skulle ge mycket för att någon gång ibland (typ oftare än vart fjärde år) kunna ha en helt oplanerad söndag hemma utan barn. Utan planer. Utan Att ha massa Att Göra-listor. Utan att behöva vara någonstans en viss tidpunkt. Det är fantastiskt mysigt att kunna åka iväg till London (min absoluta favoritstad som jag inte vill bo i, men gärna besöka så ofta som möjligt) som jag och Lars har tillfälle att göra en gång om året iallafall, men ibland tror jag man skulle må bra av att bara vara hemma en helg utan att ha den helgen uppbokad. Väl värt att tänka på.Om det kan planeras in är väl en annan sak.

Jag är inte alltid så förtjust i att gå till lekplatsen. Inte som idag iallafall när det är grått och 8 grader varmt. Lars får gärna ta lekplatsen under de omständigheterna så tar jag pysslandet. Igår kände jag mig inspirerad och satt och målade långt efter att Oskar tröttnat.
Att borsta tänderna är inte alltid populärt här, men det är något vi är stenhårda på. Och vi drar oss inte för att dra till med Tandtrollet om det får önskat resultat;).

Fin höstvecka

Det här har varit en riktigt bra vecka för att vara mitt inne i vad som vanligtvis känns som en seg, mörk och långsam årstid. Lars är i Japan, Zora är på semester i Heidelberg, barnen har skollov och jag jobbar. Men mormor och morfar har ju varit här en hel vecka och hållit ställningarna hemma och det har ju varit fantastiskt lyxigt. Fint väder har vi haft också, det är fortfarande runt 19 grader varmt på dagen och 16 på nätterna och det är ovanligt i november. Dock så är ju prognosen för min födelsedag 10 grader och regnigt så det är väl som det ska vara då....

Det har varit jättemysigt att ha mamma och pappa här hela veckan. Skönt också att kunna sitta på jobbet och inte ha dåligt samvete för att barnen får långa dagar i fritidsverksamhet och dagis utan kan njuta av att ha lite härligt höstlov. Jag har kunnat jobba undan en hel del även om nästa styrelsesammanträde samt årsmöte om ett par veckor nog gör att mina veckor blir mer intensiva framöver. Tur då att jag har ett så bra team som stöd och intressanta ämnesområden att jobba med. Det känns som om jag hamnat rätt.

Vi har firat Halloween i år. 1 november är ju en helgdag här så det passade ju fint. Förutom pumpalykta så fixade vi schysst och lagom läskigt mobilpyssel som nu pryder barnens rum. Barnen hann tröttna innan jag och mamma var färdiga, men vi tyckte nog det var nästan ännu roligare än de gjorde så det märkte vi knappt..
Att gräva ur innehållet i pumpan var riktigt roligt.
Och såhär snygg blev pumpan. Jag är riktigt stolt över mina färdigheter här med tanke på att det var första gången jag provade på det.
"Jag är ledsen när mormor och morfar har åkt hem" sa Oskar imorse. "Mormor och morfar är nog ledsna också" svarade jag. "Fast när det kommer snö och tomten kommer då åker vi flygplan till dem" tillade Oskar och blev genast lite gladare.
Jag fick fint besök på kontoret igår. Oskar och Nina hade inte heller varit där tidigare och sprang som små vildar genom korridorerna. Jag hade förvarnat mina kollegor;)........
Alla får plats i direktörsstolen. Fast Oskar var mest intresserad av chokladen som jag hade utlovat honom..

Bildbevis

Såhär chic kan man vara i regnkapuschong respektive regnkappa. Frågan är väl om jag kommer vara lika snygg i samma outfits. Just nu har vi 17 grader varmt och soligt så behovet av denna typen av ytterkläder är litet just nu. Fast vädret kommer väl vända så snart det blir november. Jag antar nämligen att det blir samma kassa väder på min födelsedag som vanligt, dvs kallt, regnigt, grått och allmänt trist. Nästa år ska jag se till att fira mina fyra decennier någonstans där jag kan gå runt i bikini:).

Snyggt och praktiskt klädd samtidigt - Går det?

Idag har jag varit ledig för att uträtta diverse personliga ärenden jag aldrig får tid till nu när jag jobbar mer än heltid i veckorna. Så när jag skulle ta Oskar och Nina till dagis och skola imorse och det ösregnade ute så kunde jag bara dra på mig mina svarta, smutståliga stuprörsjeans, min knälånga goretexjacka med kapuschong och förra höstens lite avskavda knälånga stövlar och promenera iväg.

Visserligen hann jag och Oskar bli lite halvblöta efter att ha varit ute i trekvart (Nina i paraplyvagn och Oskar på ståbrädan till dagis, promenad från dagis till bussen, byte från buss till spårvagn och fem minuters promenad till skola) och vi hann precis till skolan i tid (man låser faktiskt grinden klockan nio så man kan bara inte komma försent.....), men med tanke på att jag ju var ledig gjorde det ju inte så mycket att jag efter lämningarna både var svettig och våt. Det hann torka på fiket där jag fick i mig en kaffe i väntan på att serviceinrättningarna skulle öppna.

Däremot kan jag tycka att det nästan är omöjligt att hitta bra kläder och skor som fungerar både på väg till skola/dagis och sedan jobbet. Att åka bil fram och tillbaka är inget alternativ i Bryssels rusningstrafik, att ta cykel fungerar inte eftersom vi inte har någonstans att parkera cykeln hemma så vi måste promenera, ta vagn och åka med allmänna transportmedel.

Och det är ju okej när det är schysst väder. Och visst, jag kan ladda upp med snygga skor på kontoret och promenera fram och tillbaka till kontoret i mina Converse, men det här med ytterkläder? Jag kan intyga att det inte är att rekommendera att köra två barn i vagn med ståbräda och hålla i ett paraply samtidigt. Inte heller är det kul att gå till ett externt jobbmöte i vad som ser ut som en regnkappa med huva....

Jag vet inte om jag löst problemet, men jag fick snilleblixten idag att köpa mig en sådan där regnponcho som man ser cyklister ha på sig i dåligt väder. Tanken är att ha den i handväskan, att använda snygga yllekappan och paraply jobbtid och sedan dra på den över kappan när man går och kör vagnen i Brysselregnet. Jag tycker det verkar väldigt smart i teorin, nu återstår bara den praktiska testfasen. Uppdatering följer....

Fullt upp

Denna veckan har det varit fullt upp och det har inte funnits någon ork eller tid till att blogga kvällstid. Det är mycket att göra på jobbet de flesta veckor och denna veckan hade jag också ett externt anförande att förbereda och det tar alltid tid, speciellt om man är relativt ny på sitt jobb.

Som tur är har i alla fall hela familjen varit mer eller mindre friska i veckan så organisationen av jobb- och familjeprioriteringar fungerade mer eller mindre som planerat och det gör en väldigt stor skillnad. Framträdandet gick dessutom bra så det känns ju skönt.

Helgen har vi sedan tillbringat i Aachen där Lars farmor bor. Hon fyllde 92 år idag och vi passade på att åka dit redan igår för att strosa runt i stan, umgås med barnens farföräldrar och bo på hotell tills idag. Oskar och Nina tyckte det var jättefräckt att de både hade egen stor säng att dela på samt eget badrum. Att man sedan kunde ligga i sängen imorse och kolla på Disneykanalen var ju inte heller helt fel;).

Väl tillbaka i Bryssel i eftermiddags var det dags för Adams fyraårskalas. Det är intressant att studera hur ett gäng helvilda ungar blev tysta som möss när tårtan kom på bordet. Snacka om koncentration på högsta nivå... Att de sedan blev dubbelt så vilda efter den sockerrushen och det godis som avslutade kalaset är ju en annan femma. Nu har båda slocknat och vi sitter som vanligt och gäspar i soffan.. Ska det bli frites, pizza eller ost och baguette till middag är det vi sitter och filosoferar över nu.

En riktigt bra dag

Vissa söndagar tycker jag man inte hinner med någonting alls och så sitter man och irriterar sig på att man suttit hemma och hängt hela dagen. Fast i ärlighetens namn kan det ju gärna bli så om det blåser halv orkan och regnar i sidled från morgon till kväll/ett eller båda barnen är sjuka, hängiga och inte har någon ork/en eller båda föräldrarna är utslagna i magsjuka och är hängiga och inte har någon ork...

Men, men, nu ska vi inte ha några sådana fler helger framöver. Vi skickar därför med gott samvete dessa virus vidare till andra än så länge icke-drabbade familjer för vi Ska Inte Ha Någon Mer Sådan Skit!

Men tillbaka till dagens söndag som kompenserade väl för andra hemmahängspass. Vi tog oss till simhallen hela familjen för första gången. Vi stod och hängde på låset vid nio när de öppnade och kunde sedan vara hemma igen lagom till förmiddagsfika med kaffe och croissant. Det blev ett lyckat besök. Oskar gillar ju att bada och Nina kastade sig både i den lilla och halvstora poolen som om hon inte gjort annat och det var knappt att de ville gå hem. Så jag misstänker det blir mer visiter där på söndagarna framöver. Fast det vill till att inte komma senare än nio. När vi gick strax före elva var det som ett fiskstim i alla bassänger och mindre avkopplande. Att alla måste ha på sig fula badmössor kan jag väl leva med, men jag har svårt för upplägget att ha typ tre duschar allt som allt och som dessutom är placerade vid simbassängen så man måste stå där efter simningen och duscha med baddräkten på. Idiotiskt upplägg.

Efter fikat gick tre av familjens fyra medlemmar och tog sig en siesta. Den fjärde rullade upp skjortärmarna och förberedde söndagsmiddag. Jag älskar mormors och mammas köttbullar, men när det inte blir möjlighet att bli bjuden på söndagsmiddag där speciellt ofta har jag ju fått börja laga deras paradrätt själv. Lite väl mycket jobb egentligen, men det är värt det och även de barn som ibland är petiga med maten rensar tallriken när denna rätt bjuds. Enda smolket i bägaren är väl att jag inte har hemlagad lingonsylt. Jag har letat efter lingon på marknader härnere, men jag tror inte belgare har en susning om vad man gör med dem så det kan jag nog lägga ner.

Efter middagen så var det dags för nästa utflykt (ja, jag vet, det blev mycket idag, men vi kände att vi verkligen behövde hitta på kul saker denna helgen) så vi tog hund, barn och annat och åkte till skogen. För att leta troll enligt Oskar (jag hade berättat att de bor i skogen häromveckan). Så nu har vi konstaterat att de bor i stubbar som det växer svampar på och de har grön mossa på taket. Vi träffade inget troll idag, men Oskar höll med mig om att de kanske gick och gömde sig när det var för mycket människor i skogen.
Det är synd att vi inte kan komma ut i den riktiga naturen så ofta som jag skulle vilja. Å andra sidan stod det ju snart klart att även om det var jättekul att leta troll, plocka pinnar och löv (jag hade lovat kottar som den svensk jag är, men hade glömt att detta ju är en lövskog) så var det ju absolut roligast att fika."Mamma, TITTA, här kommer NIIINA, mammas bustjej!" Så ekade det mellan träden idag.

Nu har barnen gått och lagt sig och jag sitter nästan och somnar i soffan. Till saken hör att vi väcktes halvsex imorse av superpigg Nina så även om vi gjort mycket roligt så sov vi inte så många timmar inatt som vi skulle behövt. En Palm, en pizza och sedan säng tippar jag.