Jag och Lars firade alltid jul separat innan vi skaffade barn, men nu gör vi som så många andra familjer och firar varannan jul i Sverige och varannan jul i Tyskland. Typiskt då att det verkar bli en fantastiskt vit jul i Borås, medans det ska bli fem plusgrader i Heidelberg....
Jag har en känsla av att det inte kommer kännas riktigt lika juligt för mig som vanligt. I Lars familj har man inget stort fokus på mat på julafton utan där äts det köttfondue (kokt i grönsaksbuljong istället för olja för att vara nyttigare, men då missar man väl hela poängen med fonduen, eller hur?...) med några köpesåser och baguette, that's that liksom...
Fast det lär nog bli ett eller annat glas champagne iallafall så det ser jag fram emot. Och så firar vi ju lilljulafton hemma hos mamma och pappa med lillebror med familj nästa vecka och då ser jag fram emot mammas köttbullar och pappas Jansson!!
Tills dess, från oss alla, till er alla: En riktigt God Jul!
Givetvis slösade jag inte ett ögonblick på att fundera på om det var smart att ge sig ut i snöstormen med vår Maclarenvagn som visserligen är deluxeversionen av paraplyvagnar, men som inte direkt är gjord för snömodd på Bryssels osopade trottoare utan jag drog på Nina overallen och tog fram dunjackan, tumvantarna, mössan och gympadojjorna (jag har bott för länge utomlands och har inte längre ordentliga vinterstövlar tyvärr) och tog mig ut. Det var precis lika mysigt som jag hade hoppats även om 98% av (de vuxna) belgarna endast såg ut att lida av väderlaget. Det blir ju totalstopp i trafiken så fort det faller en centimeter snö och idag har vi fått 10 centimeter och det finns det inga resurser för alls. Det är dock ganska roande att se hur folk beter sig även om det är ganska trafikfarligt med förare som kör omkring med en 30x30 cm skrapad vindruta medans resten av bilen är översnöad......
All denna snö har fått min julkänsla att gå i taket och det har osökt fått mig att vilja lyssna på mysiga julsånger. Nu har jag ju fördelen av att bo utomlands så jag får ju inte mina favoriter söndertuggade på radion eller i julhandeln. Här är mina topp tre som jag inte tröttnar på:
Visst är det mycket jobb ibland, visst får man dammsuga dagligen p.g.a. allt hundhår, visst är det tröttsamt när vi också har två vilda barn hemma och bor som vi bor och visst hinner vi inte med henne lika mycket som tidigare, men hon är ändå en viktig del av vår familj som ju faktiskt började med henne. 
Därför är jag lite ledsen nu när vi har fått reda på att hon lider av svår reumatism i båda skuldrorna samt högra armbågen. Vi har vetat att hon haft besvär länge, men nu var hon hos veterinären för en utförlig röntgenundersökning som alltså visade att det var värre än vad vi trott. Retrievers har tydligen en hög smärttröskel så hon har inte visat mycket, men hon har alltså haft ont ett bra tag. Stackars liten! Nu har hon iallafall fått en kortsisonspruta som hon numera måste få var sjätte vecka och vi måste ta ställning till om en operation av armbågen är något som hon skulle behöva.
....till krans.... På 20 minuter. Jag blev ganska nöjd med resultatet för det är första gången jag gör egen julkrans:).
Som 70-talist har man ju fått växa upp med en hel del konstiga barnprogram (Disneyfilm visades bara på julafton och morgonteve på jul- och sommarlov bestod ofta av knepiga tecknade filmer från något östland) och Vilse i pannkakan är väl det program som många minns bra p.g.a dess udda och surrealistiska upplägg. Dessutom så var ju Storpotäten en ganska läskig typ (även om jag också tyckte att föräldrarna som hela tiden manade på huvudpersonen att äta pannkakan var ganska otrevliga) som kunde dyka upp lite varsomhelst...
Mer så än tomten för nu vill Oskar inte ens komma i närheten av de jultomtar vi har som adventsdekoration hemma. Inte ens den minsta som är två centimeter hög får komma närmare än en meter.... Så, släng dig i väggen Storpotäten. Den läskigaste typen för små barn idag är nog ändå tomten och till skillnad från tv-program kommer denna gubbe hem till barnens egna vardagsrum och terroriserar;)!!
Oskar kan vara såhär fin i pappas nyinköpta t-shirt.....
En glad Nina som numera skrattar och ler ofta.
Oskar hjälper Anna att ge Erik ett bad. Han fick låna alla femtioelva baddjuren.....
Gullig badpojke.
Att få barn är att ha julafton varje vecka för titt som tätt kommer brevbäraren med nya paket. Denna gången fick jag experthjälp med öppningen....
Här läses det böcker med stor koncentration.
När alla barnen (minus Nina) var lagda frossade jag och Anna i musslor igårkväll. Till det delade vi en halvflaska champagne. Det satt fint minsann!
Imorse frossade vi i croissanter igen. Det tyckte vi att vi förtjänade i regnet och rusket!
Igår hade vi pannkaksfest här. Det var poppis med killarna. Oskar älskar pannkakor och Erik som fick smaka för första gången tyckte också det var mums.
På kvällarna när äntligen killarna är i säng kopplar vi av och har lite tjejtid med Nina. Igår passade vi på att unna oss iskall mexikansk öl med Annas mumsiga guacamole. Det satt verkligen fint!
Alla perioder i ens barns liv är fascinerande och spännande (även nu andra gången för det är otroligt hur fort man glömmer bort vad som händer när he he), men jag måste erkänna att det är enormt roligt att nu börja kunna prata med Oskar ordentligt. Att han kan uttrycka sig känns häftigt även om jag vet att han ligger lite efter enspråkiga barn (tre aktiva språk plus ett passivt gör ju att allt tar längre tid) och att det kommer ta längre tid innan han uttrycker sig i meningar, men iallafall...
Nu hoppas jag kunna få dammsuga ifred framöver (Oskar har en tendens att stänga av dammsugaren två gånger per minut....) och det blir mycket dammsugande med en hund i huset som fäller hår bara man tittar på henne....
