Oskar har självklart inte tyckt att allt detta varit roligt alls utan det har varit hysteriska gråtattacker vid ett flertal tillfällen och så fort det kommer in en sjuksköterska i den vita uniformen börjar han gråta.. Inte roligt alls som förälder eftersom man känner sig ganska hjälplös. Testerna måste ju genomföras, men Oskar är för liten för att man ska kunna förklara varför han måste gå igenom dem. De 20 minuter han var fastspänd för datortomografin var nog de värsta, stackars krake...
Nu vet vi iallafall att det är en urinvägsinfektion som gått upp i ena njuren och med fortsatt antibiotikabehandling ska han återhämta sig ganska snart. På sjukhuset får vi dock stanna tills på söndag kväll så det är lite segt. Å andra sidan så är det en enorm lättnad att se hur Oskar hämtar sig och börjar bete sig mer som den glada, busige kille han är efter ett par febriga och oroliga dagar (för att inte tala om nätter). Det får också oss att känna oss lyckligt lottade på så sätt att detta är en kort vistelse på sjukhus för Oskar till skillnad från alla dessa barn som har allvarliga och långvariga sjukdomar som innebär att de får mer eller mindre växa upp i sjukhusmiljö. Det måste vara otroligt jobbigt.....
Igår tog Lars med sig kameran till sjukhuset så att vi har lite bildbevis på vår tappre lilla krigare. Som synes här så började Oskar känna sig bättre och det logs till och med emellanåt:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar