Privatchaufför?

Vi använder sällan bilen i vårt dagliga Brysselliv. Till mångas förvåning. Jag vet inte hur ofta jag får frågan när jag anländer till möten om det var svårt att hitta parkeringsplats (för det är det oftast). När jag då säger att jag tagit spårvagnen, eller ännu mer osannolikt för vissa, till och med GÅTT, blir kommentaren att, ja, det skulle man ju faktiskt kunna göra...

Att inte använda bil mer än jag måste känns för mig mest som en befrielse. Jag avskyr stressig storstadstrafik och bilköer. Och att gå till jobb och skola ger mig möjlighet att kunna koppla ner och få lite tid för egna tankar. Samt inhämta den där viktiga vardagsmotionen. Visserligen ska denna vår bli året då jag börjar på Friskis&Svettis (fast den målsättningen har jag i och för sig haft de sista tio åren.....), men med så stillasittande jobb är det skönt att röra på sig när man kan. Och som den miljövän jag är så känns det bra att dra sitt strå till stacken såklart.

Fast idag är en dag då jag gladeligen gjort som de diplomater som jobbar i min kontorsbyggnad. Det vill säga blir runtkörd i Bryssel av privatchaufför i stor, bekväm bil. Det har nämligen ösregnat från morgon till kväll. Och att då gå med barnen till och från skolan iklädd min eleganta yllekappa, klänning och dyraste läderstövlar (som var tvunget idag p.g.a. ett viktigt möte som krävde full business attire) med bara ett paraply till skydd , var ingen höjdare. Jag hoppas verkligen det blir bättre väder på tisdag när vi flyttar. Sådant här vinterväder är bedrövligt.....

Nu dags för mys och barnprogram till barnen. Champagne till de vuxna för att fira ett väldigt lyckat projektavslut på jobbet. Jag har en extra nöjd styrelse nu och det känns ju riktigt bra:).