En riktigt svensk midsommar

Efter så lång tid i Bryssel har jag tappat den där svenska midsommarkänslan. Midsommarafton är ju en vanlig fredag här och iår försökte jag till och med boka in ett konferenssamtal för en ledningsgrupp den dagen. "Men Katarina, nu har du bott utomlands för länge, det finns ju ingen svensk som är tillgänglig då" skrattade en av mina svenska medlemmar. Nej just det tänkte jag och påmindes om hur jag bara några veckor tidigare försökt lägga in en annan telefonkonferens den sjätte juni..

Vi firar inte alltid härnere, det beror lite på väder och humör. Och det känns ganska skönt och avkopplande att ha den inställningen så kan man ta det lite som man vill. Firandet, om det blir av, blir dock alltid på midsommardagen och iår hade vi bestämt med vänner att vi skulle ha en liten fest hos oss. Komplett med midsommarkransar och allt, vilket var första gången för mina barn. Vädret gjorde att det kändes sådär fantastiskt midsommarsvenskt. Det vill säga det var 14 grader varmt och regnade... Men vad gör det när man har trevligt sällskap och ett glas champagne i handen. Som vanligt när vi träffar de här vännerna så kommer vi ofta överens om att träffas tidigt "så att det inte blir så sent för barnen". Fast som vanligt springer timmarna förbi och eftersom barnen gladeligen sitter uppe så länge de får slutade kvällen inte före elva.

Jag var inte sådär väldigt flink på att göra kransar och barnen var otåliga, men de blev ganska hyfsade till slut. Barnen var iallafall nöjda.

Såhär fina blev barnen. Och jag påmindes om mina egna midsomrar som liten i Skåne då mina kransar oftast bestod av det som fortfarande är mina favoritblommor: blåklint och prästkragar.

Nina hade på sig sin krans nästan hela kvällen så hon kände nog sin fin.

Killarna var roade första timmen...

..men det var ju okej för då fick ju mammorna också lite blomsterglans!

Glad midsommar!!