Kompiskul

Vintern håller i sig och det känns riktigt härligt. Att kunna sätta Oskar på snowracern istället för i vagnen när vi ska gå på en promenad känns riktigt exotiskt. Det är något speciellt med vita vintervägar och ett landskap som påminner om fjällsemestrar med dess sockertoppsvita granar, diamantgnistrande snö, isblå himmel och en strålande sol. Man kan liksom inte bli på dåligt humör när det är så vackert ute. Vilken tur vi haft som får vara hemma och uppleva denna mysiga vinter!

Mysigt också att träffa familj och vänner och tanka på den sociala samvaron;). Det har hunnits med en hel del redan och här är lite bilder på våra senaste eskapader.Oskar och Jonna leker alltid bra ihop. Så också denna gång när familjen Carlsson kom och hjälpte oss att äta våfflor i torpet.
Bus med de stora killarna Leffe och Pontus..Anna-Lena och Sophie har varit i Borås och hälsat på och det var jättemysigt. Oskar och Sophie har mycket kul ihop, men det har också varit lite tvåårstrots komplett med skrik och raseriutbrott. Båda två kan agera som värsta drama queens ibland och det är helt fascinerande att se hur en liten småsak kan upplevas som jättejobbig. Att denna ålder är synonymt med "mig, mitt och min" gör väl inte det enklare direkt. Det finns nog ingen mer egocentrisk person än en tvååring;).
Vi har också hunnit med att hälsa på "Nanna och Eejji". Erik har massa kul leksaker som man kan låna och Anna har pepparkakor så det är inte alls svårt att övertyga Oskar att ta snowracern och gå och hälsa på.