Livet på landet med minimonster och annat vilt

Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret på regnet som duggar ner utanför och tycker det känns mysigt. Nu när vi redan haft en fantastiskt fin sommarvecka här med temperaturer som kan mäta sig med Medelhavet känns det ganska uppfriskande med lite regnskurar.

Vi gör inte speciellt mycket alls, har redan förlorat koll på vilken veckodag det är och går och skrotar i linne och shorts mest hela dagarna medans vi försöker underhålla vildingarna bäst det går. Det är lite synd att vi inte kunnat åka iväg och bada någonting, men det funkar inte riktigt så länge Oskar är prickig;)... Nu verkar dock de flesta kopporna torkat in och då kan vi kanske ge oss iväg nånstans. D.v.s. om inte Nina då tar vid och blir sjuk då. Inte helt otippat, men än så länge visar hon faktiskt inga symtom.

Spana in de två risgrynen i nederkäken:).

Det bästa med att bo på landet är ju tillgång till djur och natur. Det sämsta med att bo på landet är tillgång till djur och natur... Jag har försökt gå runt i bikini då och då för att få lite färg på den vintervita kroppen, men det är inte lätt ibland alla mindre trevliga flygfän som ockuperar trädgården. Jag gillar våra gulliga humlebon och fågelkvittret under taknocken, men är inte lika förtjust i de tre getingbon vi upptäckt under taket eller den nya typen av hästfluga som gjort sin debut denna sommaren. Istället för den vanliga typen av slöa och bitska flugor så låter denna som ett jetplan och flyger ungefär lika snabbt. Det blir som att jagas av en Porsche istället för den vanliga Volvo240n.... Än så länge har jag inte blivit biten, men endera dagen åker jag nog dit..

På tal om djur fick jag faktiskt syn på Skogens Konung på morgonens hundpromenad. 1oo meter fram på grusvägen jag gick på kom helt plötsligt en älg och gled ljudlöst förbi för att sedan försvinna spårlöst trots stora sädesfält på båda sidorna vägen. Inte konstigt att man missar dem så ofta. Stackars Lars (som i 90% av fallen går med Zora på mornarna) var såklart besviken av att det inte var han som fick syn på älgen. Å andra sidan så hade han väl missat den iallafall, eller trott att det var en häst som han gjorde den dagen förra våren då en älg hoppade över landsvägen vi åkte på lite längre fram. Ja, se tyskar!

Förresten så har vi rovdjur här också. Iallafall enligt Oskar som berättar att det bor "wolfar" (vargar) i verktygsboden. De kommer ut för att klippa gräset, men om de är dumma så äter Oskar dunderhonung och kastar upp dem i träden:).......

Jag kan inte klaga mer än på de stickiga insekterna i vår torpträdgård för förutom det gisslet (som kommer och går beroende på väderlek) så är det underbart vackert här just nu. Frodigt och grönt och så tyst som det bara kan bli på landet. För oss "förorenade stadsbor" så är det verkligen en lyx att njuta av i stora drag. Sandlådan är en riktig hit i sommar. Nina är faktiskt den som är mest entusiastisk och börjar gräva ner fötterna i sanden så fort hon blir nedsatt där.