Pricken

När jag var liten var en av mina favoritböcker "Pricken" av Margaret Rey, samma författare som till Nicke Nyfiken. Den handlar om en liten kaninkille med prickar som växer upp bland vita kaniner och som därför känner sig annorlunda. Ändå tills han av en slump träffar en annan familj där alla kaniner är prickiga och den enda vita kaninungen är den som känner sig utanför. Det är en söt historia med sensmoralen att det inte spelar någon roll hur man ser ut och att alla är lika värda och Oskar har nu den boken hemma i Bryssel.

Jag tänker på den nu när vi har en annan Pricken hemma, om än bara tillfälligt. Oskar har ju fått vattenkoppor och med sin vanliga otur så har han åkt på det ordentligt. Vi snackar inte enstaka koppor utan hundratals över hela magen, ryggen, i ansiktet, på ben, armar och händer. Han är ju tålig av naturen som tur är, men nu är det kliigt och obehagligt och med hög feber är han tidvis rätt hängig.

Tur då att mormor och morfar varit här och hjälpt till ett par dagar (och som innebar att jag fick njuta av 25 timmars härligt avkopplande tjejhelg med Marika i Götet komplett med terassmiddag på Avenyn och hotellövernattning; så skönt både för kropp och själ att få lite egentid i så trevligt sällskap). Vädret är ju forfarande underbart somrigt och tidvis så varmt (30 grader i skuggan och kvavt.... och då kommer hästflugorna och blinningarna här på landet) att vi håller oss inomhus dagtid. Gudskelov att vi inte är i Bryssel där det varit 33 grader de senaste dagarna...

Nina käkar gröt med mormor.....medans Oskar piggnat till nog för att peta i sig några popcorn...
..innan det blev dags att vila lite på filten med mamma.

Mystid tillsammans med mormor och morfar.