Mammaledig

Idag är första dagen på min mammaledighet. Det är 16 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum, men vi får väl se när bebisen behagar ge sig till känna. Sist hann jag bara vara ledig en dag innan det var dags att åka in till sjukhuset, men det vore skönt att ha lite mer tid nu så jag hinner varva ner lite...

Såhär känns det annars såhär i sluttampen:

Att sluta jobba: jätteskönt! Det ska bli skönt att slippa tänka på företaget och min jobbiga chef några månader och få tiden att tänka till ordentligt hur jag vill ha det karriärsmässigt efter jag återvänder efter ledigheten...

Att vara 8 och en halv månad gravid: Nu börjar det bli segt måste det erkännas. Trots en viktuppgång just under 11 kilo tycker jag det känns tungt i ryggen nu och det eviga springande på toa är irriterande. Att behöva lägga band på sig och gå låååångsamt när jag är ute med Zora passar inte heller mig så det ska bli väldigt skönt att kunna gå ut med bebisen på magen snarare än i den snart....

Att koppla av: I teorin är det jätteskönt att ha tid till att göra ingenting. Lars ställer upp och gör allt jobb som behöver göras hemma och det är kanon, men det ligger inte riktigt i min natur att bara rulla tummarna hela dagen heller. Läsa är ju en hobby, men det kan jag ju inte göra en hel dag.. Nej, tacka vet jag en liten lista med stora och små uppgifter som prydligt kan bockas av en efter en. Idag har jag därför organiserat mina privata papper, strukit, tvättat och ringt ett par samtal. Nu har jag alltså ro nog att Koppla Av ett tag:).

Att förbereda sig på bebisens ankomst: Väldigt svårt. Det känns fortfarande otroligt abstrakt att tänka sig att vi ska ha en bebis i huset igen, men det ger sig nog får man hoppas. Praktiskt har alla bebiskläder tagits fram (de är så små!) och BB-väskan är packad med allt som behövs. Kompisars tillgänglighet har kollats upp med tanke på att Oskar måste lämnas nånstans på vägen så vi är nog rätt bra förberedda ändå.

Att gå hemma sex månader: Jag vet ju sedan sist att man går in i en slags "bebisbubbla" när man kommer hem med sin bebis då man inte känner något större behov än att sitta hemma och beundra underverket, men när den lyfter får jag nog se till att ta mig ut för att träffa folk för att inte känna mig för isolerad. Tur då att jag har ett par kompisar som inte jobbar fulltid eller frilansar så att vi kan se till att träffas med jämna mellanrum.

Nej, nu är det nog dags för lite bokläsning innan det är dags för en promenad med Zora om en timme.