Tid

Vart tar mina dagar vägen? När jag var mammaledig med Oskar tyckte jag efter ett tag att det blev rätt segt att gå hemma hela dagarna, men den känslan har inte infunnit sig denna gången. Veckan hinner knappt börja innan det är dags för helg och det känns som om det alltid finns tusen saker att försöka hinna med.

De lugnaste dagarna är de tre i veckan då det bara är jag och Nina hemma och då kan det vara skönt att bara ta det lugnt, sova länge och ta tid till att njuta av denna tidiga bebistiden ordentligt. När Oskar är hemma blir det ett helt annat tempo och då ska det byggas legotorn (eller ännu viktigare; riva legotorn), leka med tågbanan (och köra över alla zoodjuren som läggs på spåren....), ritas (eller snarare jag, som har en artistisk förmåga under nollstrecket, ska rita åt honom, allra helst en dammsugare....), läsas böcker, eller klappa Nina (mer eller mindre varsamt, man får ha ögon i nacken).

På kvällarna är man därför rätt slutkörd och det är skönt att iallafall Oskar har en fast läggtid så det blir lite vuxentid kvar för oss när han är i säng.. Fast den senaste veckan så har Nina haft en tendens till att bli extra rastlös (och högljudd...) precis då och då kan det bli fullt upp igen och när det äntligen är lugnt och tyst så är man så trött att man inte orkar annat än att slötitta lite på teve, eller försöka läsa några sidor i en bok innan det är läggdags (och även om man är trött lönar det sig inte att lägga sig tidigt eftersom Nina äter vid elva, halvtolv...). Och sedan börjar det om igen nästa dag....

Nu ska vi iallafall skaffa oss en trådlös telefon (vi måste väl vara ett av de få hushåll som inte har det) så det blir lite lättare att hålla kontakt med nära och kära utan att behöva sitta på vår snygga, men något obekväma antika stol med telefonen utan istället kan sitta kvar bekvämt i soffan (just nu bloggar jag, chattar med brorsan, tröstar en ledsen Nina och pratar med Lars). De tre senaste kvällarna har jag planerat att ringa mamma och pappa och varje kväll har det inte hunnits med eftersom Nina inte varit med på noterna tyvärr (detta blogginlägg skrivs i tvåminuterpass över en tvåtimmarsperiod)...

Även om jag ofta är rätt trött och känner att det finns lite tid till mig själv är jag ändå rätt nöjd med mitt liv just nu. Det känns rätt att prioritera familjen nu framöver helt enkelt. Fast det innebär inte att jag inte ser fram emot lite kvalitetstid med Lars. Jag hoppas vi kan komma iväg en helg till London igen i vår. Sist vi var där hade jag precis fått reda på att jag var gravid så vårt planerade återbesök på Claridge hotells art deco champagnebar blev inställt så dit ska vi definitivt gå nästa gång!!

Det är inte riktigt läggdags ännu, men jag hoppas Nina är såhär passande trött när vi kryper till sängs...