Tyst i huset....

Nina och Zora sover, belgiska Vaya Con Dias spelas på stereon och jag sitter och smuttar på en kopp kaffe framför datorn. Det känns konstigt.. Såhär ska det inte vara på fredagar. Då är det fredagsbus med Oskar som gäller. Vi klättrar i soffan, jagar varandra runt lägenheten, dansar, läser Max nalle och Nicke Nyfiken, leker lego och ritar dammsugare. Sedan lagar jag pannkakor till lunch som vi båda smaskar i oss med god aptit.

Men idag är han alltså inte här utan med pappa i Aachen för att hälsa på Lars styvfarmor som fyller 90 år idag. Hela familjen var bjuden, men det kändes lite struligt med Nina och efter en natt med lite sömn kändes det bäst för oss att stanna hemma. Så det är lugnt och skönt såklart, men ändå saknar jag min lillkille. Vi får så sällan tid bara vi två nuförtiden och även om jag kan bli rätt trött efter en dag då man försöker hålla upp med hans tempo (tänk Duracellkanin på speed... hela tiden...) så är det så skönt att kunna ha honom för mig själv.

Visst är jag överlycklig över att han har en sådan fantastisk pappa som Lars, men just nu känns det som han är lite mer pappas pojke än mammas (Lars hämtar och lämnar på dagis och är ute med Zora och Oskar varje dag) och det kan kännas lite jobbigt ibland. Det kommer ju att ändras när jag inte behöver amma jämt och har mer energi, men visst är det så att även om jag absolut vill att Oskar ska ha en lika bra relation till båda sina föräldrar så får jag ändå skamset erkänna att ska det vara någon som ska ha det där lilla extra så ska det ju vara jag;).....

Igårkväll var iallafall jag, Oskar och Zora ute en sväng och tittade på tåg och tog en sväng i den lilla parken som ligger några hundra meter härifrån. Numera kan Oskar gå hela vägen dit och hem utan att tröttna och jag tycker det är en fantastisk känsla att hålla hans lilla hand i min när vi är ute. Tänk att han är så stor att han kan vara ute och gå själv. Det ger en helt annan dimension vad gäller upplevelser både för honom och mig. Den tråkiga trottoar som jag gått på tusen gånger innan blir helt plötsligt ett äventyrsland med trappsteg att hoppa ifrån, fönsterglas att spegla sig i och brunnslock att stampa på:)

Såhär fin kan man bli i ett äkta retronattlinne från tidigt 70-tal....

Både pappa och dotter är stiliga i randigt.....
"Mamma, Nina, mamma, Nina, Nina, mamma, Nina, mamma, mamma, Nina". Så låter det när Oskar kommer hem från dagis. Det värmer ett modershjärta minsann och det första Oskar gör är att gå och klappa eller pussa Nina (mamma får vänta tills det är dags för läggdags innan det är kram- och pussdags för mig).