Det är så tyst hemma... Oskar snusar gott omgiven av alla sina mjukdjur (15 vid sista räkningen och med en meter lång krokodil inräknad, det är tur att han numera har en större säng) och Nina ligger och sover i soffan. Man är inte direkt van vid att ha mycket egentid på kvällarna med en kvällspigg bebis hemma, men nu känns det som om det börjar vända. Även om Nina inte gärna vill somna i spjälsängen gör hon alltså oftast det nere i vardagsrummet och oftast går det hyfsat bra att bära upp henne till sin säng när vi går och lägger oss även om det också kan bli avgrundsvrål och gråt innan vi lyckas få henne att somna om genom att sjunga lite. Det är inte klokt vilka röstresurser bebisar har! Det är tur att Oskar sover så hårt att han inte vaknar iallafall...
Själv känner jag mig faktiskt ganska utvilad just nu eftersom Nina vanligtvis sover igenom hela natten fram till klockan sju, halvåtta och gärna somnar om en timme eller så efteråt. Man får hoppas att det håller i sig. Jag minns mycket väl hur Oskar som också sov bra som bebis sedan som ettåring fick vanan att vilja gå upp klockan fem på mornarna. Och det var ingen hit mitt i november...
Såhär glad kan man se ut på kvällarna. Nina har precis upptäckt att hon kan hoppa själv i denna bebisgungan och kiknar av skratt när hon får sitta här. Hon har riktiga spaghettiben i vanliga fall, men nu har hon alltså börjat inse att man kan använda benen till att stå med också;).
2 kommentarer:
Nina har verkligen blivit stor! :) Det ska bli så kul att träffa er alla igen. Nyheten här hos oss är att Erik tagit sitt första steg. :) Kram från oss.
Ja, det ska bli jättekul att ses igen. Det händer ju så otroligt mycket på bara ett par månader. Kul att Erik går. Jag tror inte Nina kommer att bli lika tidig utan hon nöjer sig nog med att hoppa lite i gungan ett bra tag till;).
Skicka en kommentar