Intellektuell tanketorka...

Jag känner mig lika intelligent som en påse nötter idag... Efter en veckas magsjukerace känner jag mig helt intellektuellt nollställd. Det finns inte rum för några andra tankar än de som har med uppassning av barnen här hemma att göra och jag känner mig urtråkig och allmänt nedkörd vad gäller min egen identitet utanför familjelivet.

Vart tog den personen som var ute och hängde på schyssta pubar och drack alldeles för starka belgiska öl en fredagskväll? Som åt romantiska middagar på Michelinrestauranger? Som älskade att ta med kameran ut på stan och upptäcka nya fantastiska Art Nouveau hus? Som kunde sitta uppe sent en vardagskväll under spontan middag med vänner och dricka för mycket vin och diskutera allt från politik till planerna för sommarens Provencesemester. Som inte gick runt i jeans och ostrykna tröjor sju dagar i veckan. Som drog till London och träffade gamla studentpolare regelbundet. Som hade sovmornar och ordentlig tid att läsa söndagstidningen och inte bara rubrikerna? Som kunde gå på alla intressanta utställningar och biobesök man ville?

Som Jennifer mycket träffande skriver här:http://blogg.aftonbladet.se/wegerup/2010/05/folk-utan-barn-vet-inte-vad-tidsbrist-vill-saga så har man otroligt lite tid över när man har barn på ett sätt man aldrig insåg innan familjelivets början. Jag tyckte det var ganska fullt upp med ett barn, men såhär i efterhand tycker jag det var riktig lyx. Fast så är det väl alltid. Folk med tre eller fler barn tycker nog att två barn är en "piece of cake"..

Nåväl, jag klagar absolut inte, men tycker det hade varit skönt att iallafall någon gång ibland kunna ha egen tid i längre tidsintervall än de maximala 30 minutrarna det blir här under dagtid (den tid då om man har tur båda barnen sover samtidigt och som oftast går åt till att hoppa i duschen och annat fixande).

Fast jag vet ju att även om den person jag var innan barn inte kommer att komma tillbaka helt och hållet, och det strävar jag inte efter heller eftersom jag anser jag fått en bättre och mer balanserad inställning till vad jag vill med mitt liv nu och ett tålamod och en ödmjukhet som bara varit nyttig, så kommer det att finnas tid till att återuppta egna intressen igen lite längre fram. Och det känns helt okej. Dock kan tilläggas att efter en sådan här vecka (ja, jag trillade också dit på magsjukan till sist) när jag knappt kommit utanför dörren så är det inte endast Oskar som klättrar på väggarna!

Nåja, hela familjen är hemma idag och Oskar är äntligen bättre (d.v.s. Emilbusig!) och jag funderar på om inte ett besök på vårt söndagsfik med tillhörande croissant och latte hade fått oss alla på bättre humör;).

Till sist en tanke av någorlunda intellektuell karaktär: spännande med brittiska parlamentsvalet just nu. Just nu Konservativa i ledning, men utan egen majoritet. Blir det ett s.k. "hung parliament" på första gången på 40 år??