Nu har jag varit med blogg i precis två år och det känns jättebra. Det är ett bra sätt att hålla nära och kära uppdaterade om vårt liv härnere såååå långt borta från alla vi önskade vi kunde se mycket oftare än vad som nu kan bli fallet. Dessutom så fungerar bloggen som en liten dagbok över familjelivet som kommer att vara rolig att titta tillbaka på när barnen växer upp.
Jag har väl ingen större läsekrets (lite svårt att uppskatta eftersom inte alla gillar att kommentera), men det är ju kvalitet och inte kvantitet som gäller och så länge det känns lika roligt att blogga som det gör just nu tänker jag fortsätta.
Idag blir det dock inget längre inlägg. Jag är "the last man standing" i familjen eftersom Lars blev dålig inatt. Visserligen är han inte lika illa däran som barnen (som nu börjar hämta sig), men det känns ju ännu mer som om jag är "next in line"... Den som lever får se;).
Kram på er allihop kära bloggläsare och igen en extra stor kram till Karin som fick mig att börja blogga för två år sedan!
4 kommentarer:
Vi är glada att du vill blogga så vi får höra hur ni har det. Fast det var trist att höra att resten av familjen är dåliga. I allla fall stor krya på er kram från ett supervarmt och soligt Rhodos. Vi har det toppen :) Kramar Anna
Ja, heja heja bloggen! Det är kul att kunna följa er här när det blir långt mellan träffarna...
Kram Karin
Oj, två år redan! Där ser man att tiden kan gå snabbt även om det just nu känns som den inte kunde gå långsammare.
Hoppas du klarat dig undan kräkeländet. Det egna kräkeländet vill säga, de andras har du väl fått mer än din beskärda del av vid det här laget..
Hurra för en bra blogg och krya på dig!
Skicka en kommentar