Vänligare på landet?

Ni som följt den här bloggen kommer kanske ihåg hur jag tidigare i vår jämförde hur man beter sig människor emellan i Belgien och Sverige och att jag då tyckte att svenskar i allmänhet nog kunde skärpa till sig lite på den fronten. Knuff i affärerna, en ovilja att lämna plats på tåg och buss samt tendensen att smita ut genom en dörr för att slippa stanna två sekunder och hålla upp den till nästa person är saker som irriterar mig och som funkar mycket bättre i Belgien.

Nåväl, man ska givetvis inte dra alla över samma kam, men jag har ibland tyckt att det vore roligare med lite mer vänlighet människor emellan. Även Bryssel har sin beskärda del av stressade och otrevliga människor som inte bryr sig ett dugg om andra, men jag tror också det kan vara en typisk storstadsmentalitet. Där är vi ju alla främlingar och folk kan bo jämte varandra i åratal utan att knappt ens hälsa på grannarna.

Så är det verkligen inte på landet! Jag vet inte om vi har turen att bo i en ovanligt trevlig och tillmötesgående liten by, men varje ny bekantskap (med ett enda undantag hittills) vi har gjort har inneburit möten med snälla och hjälpsamma personer som vill oss väl och gärna ger oss tips om vad som händer i bygden samt berättar intressanta historier om vårt torp och annat. Jag älskar mitt torp, men hade trivts mindre bra om vi inte haft bra relationer med de som bor runtomkring. Visserligen kommer vi hit för att koppla av, men det hade inte känts bra att bara isolera sig och inte intressera sig för vår omgivning.

Idag gjorde vi tre nya bekantskaper. Först ut var Benny, den trevlige kille som ska hjälpa oss få vårt avloppssystem uppgraderat. Det tog inte många minuter innan Zora nästan hoppade upp i knäet på honom och Oskar visade alla sina legobilar- säkra tecken om något på att det är en reko person;). Han berättade för Oskar att han hade en jättestor grävmaskin och erbjöd sedan Oskar att komma ner till sin pappa där sagda grävmaskin just nu står parkerad. Sagt och gjort, i eftermiddags åkte vi ner till Stig-Arne som glatt gick ut i ösregnet till den parkerade grävmaskinen, satte Oskar framför sig i styrhytten, satte igång den och flyttade undan en jordhög lika stor som vår friggebod.... Det bör väl knappast tilläggas att Oskar var i sjunde himlen! Och hans föräldrar var nog minst lika imponerade. Vilken snäll människa!

Till sist var vi på en färgaffär inne i Vårgårda för att få lite råd om färg till den ommålning som nu realistiskt kommer att ske nästa år istället (vi kan ju faktiskt skylla på det dåliga vädret nu) och där hade vi en givande diskussion med en annan granne på Bergdalsvägen som när jag frågade om han möjligtvis kunde ta sig en titt på husfasaden sa jamen visst och nu kommer förbi nästa vecka efter jobbet.

Slutsats Vänlighet/Tillmötesgående: Landet 1 - Storstan 0

Nu dags för pizza. Lars kommer snart susande med lite läckra onyttigheter som passar fint en fredagkväll för folk som tröttnat på att diska....