Finns det några snälla barn?...

Som 70-talist har man ju fått växa upp med en hel del konstiga barnprogram (Disneyfilm visades bara på julafton och morgonteve på jul- och sommarlov bestod ofta av knepiga tecknade filmer från något östland) och Vilse i pannkakan är väl det program som många minns bra p.g.a dess udda och surrealistiska upplägg. Dessutom så var ju Storpotäten en ganska läskig typ (även om jag också tyckte att föräldrarna som hela tiden manade på huvudpersonen att äta pannkakan var ganska otrevliga) som kunde dyka upp lite varsomhelst...

Dagens föräldrar är nog ganska medvetna om vad som är passande tv-program för olika åldrar och mycket som visas på tv är både gulligt och lärorikt. Otäcka personer som skrämmer små barn ser man alltså inte alltför många av vad gäller program för de allra minsta barnen och det tycker nog de flesta föräldrar är bra för inte vill man väl skrämma sina barn i onödan...

Är det inte lustigt då hur samma medvetna föräldrar ofta utan minsta tvekan introducerar jultomten i det lilla barnets värld? Jag menar här har vi en främmande gubbe i konstiga kläder och långt skägg (för att inte tala om det konstiga plastansiktet på jultomtemasken) som stormar in i vardagsrummet och nästintill ryter fram frasen "Finns det några snälla barn här?" samtidigt som han släpar på en stor säck som han säkerligen skulle kunna lägga de barn i som inte anses snälla nog... Och så står mamma och pappa och ler och säger "Kom nu lille Pelle och säg hej till jultomten".. Barnet som inte har en aning om vem denna skumma och bryska gubbe är vägrar och vill helst gömma sig bakom benen på föräldrarna och tänker minsann inte alls säga hej eller ens komma i närheten. Lite självbevarelsedrift har ju Pelle trots allt......

Känns det igen? Jag kan komma ihåg att jag var rädd för jultomten när jag var liten även om det blev bättre när jag var lite större och man insåg att tomten faktiskt hade de bästa julklapparna med sig.

Nu har det alltså varit dags att fundera på introduktionen av jultomten hemma (för trots att man var rädd för tomten själv som liten så måste vi ju ha tomte, eller hur?....)och det verkar som om vi redan "lyckats" med att få Oskar skraj för den röda gubben i skägg... I helgen firade vi nämligen St. Nikolaus då barn i Tyskland, Holland och Österrike får besök av jultomten. Tomten syns inte, men lämnar presenter i stövlar eller sockar så här lämnade tomten presenterna i trappan... Tomten bankade på dörren, pappa öppnade och vips var alla presenterna där och de blev klart uppskattade.

Mer så än tomten för nu vill Oskar inte ens komma i närheten av de jultomtar vi har som adventsdekoration hemma. Inte ens den minsta som är två centimeter hög får komma närmare än en meter.... Så, släng dig i väggen Storpotäten. Den läskigaste typen för små barn idag är nog ändå tomten och till skillnad från tv-program kommer denna gubbe hem till barnens egna vardagsrum och terroriserar;)!!