måndag 4 oktober 2010

Att stå eller inte stå...

..det har varit frågan här hemma länge. I förra veckan var vi på läkarbesök med Nina för att kolla upp den evighetslånga förkylning och hosta som hon haft i en månad till och från och att för att få lite råd angående hennes väldigt avslappnade inställning till att lära sig krypa och stå.

Som tur var har hon bara en vanlig förkylning, om än enveten (det räcker gott med ett barn med återkommande luftrörskatarrer) och vi fick också veta att vissa barn, såsom vår lilla tjej, tar väääldigt lång tid på sig innan de står och går. Speciellt s.k. "rumphasare" som hon är (endast 5% av bebisar tar sig fram så tydligen) som ofta går direkt från detta stadie till att börja gå utan något vanligt krypande.

Nåväl, även om vi inte var direkt oroade så var det skönt att veta att trots sin saktfärdighet på just detta område så är det helt normalt. Och precis efter detta läkarbesök så har Nina faktiskt börja öva på att stå upp (med lite hjälp från oss) och hon börjar bli väldigt stolt när hon lyckas hålla hyfsad balans själv. Såhär kan det se ut.
Hmm, det är allt lite besvärligt det här...Fast nu börjar jag fatta lite hur det hänger ihop. Man kan alltså använda benen till annat än att sparka med...Oj, jag kan stå själv i hela tre sekunder!Fast det är lättare med lite extra hjälp.

6 kommentarer:

a-lo sa...

Snygga skor hon har! Har en kollega som också hade ett "rumphasarbarn" som gick direkt till stående vid ca 14 månaders ålder.

Karin sa...

Heja Nina!

Kattis sa...

Javisst är de tuffa. De var ju storebrors lejonskor inköpta av moster Karin och minst lika snygga på Nina. Hon älskar sina två par skor allaredan så hon delar alltså redan en passion med sin mor;).

Anonym sa...

Vänta bara snart springer hon! Nina verkar hålla ungefär samma tempo som vår dotter. Hon hasade/ålade sig fram till dess hon var 1 år, först då började hon krypa "på riktigt" och dra sig upp mot bord etc. Hon tog sina första egna steg när hon var 16 månader, 1 månad senare sprang hon! Medelåldern på när barn börjar gå ligger ju trots allt runt 13 månader, vilket innebär att en hel del barn börjar gå senare!

Kattis sa...

Ja, hon är otroligt stolt när hon står och vacklar hållandes en av oss i ena handen och hon är rätt otålig av sig och vill utforska mer, men hindras nu av att hon inte kan rumphasa så snabbt som hon vill;).

Hon kommer nog bli minst lika vild som sin storebror när hon väl kommer på hur effektivt det är att gå och springa!

Det är väl också så annars att man gärna jämför tvåan med första barnet och Oskar var tidigare med krypandet än hon varit. Han var iochförsig också lite ovanlig för han rullade runt lägenheten innan han kom till krypstadiet och det såg också väldigt roligt ut!

Anonym sa...

Hej Nina vad duktig du är, visst är det kul att komma upp från golvet en stund. Vi ser att du är så glad och stolt att du kan.De blå skorna passar dig.

Kramar från mormor och morfar