Att stå eller inte stå...

..det har varit frågan här hemma länge. I förra veckan var vi på läkarbesök med Nina för att kolla upp den evighetslånga förkylning och hosta som hon haft i en månad till och från och att för att få lite råd angående hennes väldigt avslappnade inställning till att lära sig krypa och stå.

Som tur var har hon bara en vanlig förkylning, om än enveten (det räcker gott med ett barn med återkommande luftrörskatarrer) och vi fick också veta att vissa barn, såsom vår lilla tjej, tar väääldigt lång tid på sig innan de står och går. Speciellt s.k. "rumphasare" som hon är (endast 5% av bebisar tar sig fram så tydligen) som ofta går direkt från detta stadie till att börja gå utan något vanligt krypande.

Nåväl, även om vi inte var direkt oroade så var det skönt att veta att trots sin saktfärdighet på just detta område så är det helt normalt. Och precis efter detta läkarbesök så har Nina faktiskt börja öva på att stå upp (med lite hjälp från oss) och hon börjar bli väldigt stolt när hon lyckas hålla hyfsad balans själv. Såhär kan det se ut.

Hmm, det är allt lite besvärligt det här...Fast nu börjar jag fatta lite hur det hänger ihop. Man kan alltså använda benen till annat än att sparka med...Oj, jag kan stå själv i hela tre sekunder!Fast det är lättare med lite extra hjälp.