Livet går vidare

Det har varit en tung vecka. Förlusten av Luuk har tagit både mig och Lars hårt och det är fortfarande svårt att riktigt förstå att vi aldrig kommer att träffas igen. Vi hade inte träffats lika ofta som vi hade velat de sista par åren, men vi trodde ju att vi skulle ha gott om tid för mer umgänge nu när barnen börjar bli större. Fast nu blir det ju inte så..

Barnen och Irma träffar vi dock förhoppningsvis någon gång nu i höst. En helg i Bryssel är något Irma redan sagt hon ser fram emot. Som den nyblivna ensamstående förälder hon nu är måste det vara skönt att komma bort och slippa vardagssysslorna ett par dagar.

Själv försöker jag fortsätta leva livet i nuet så mycket det går och ta tillvara på de små lyckomomenten i vardagen. Som vid dessa tillfällena till exempel.
En stolt Oskar hjälper mig att göra kokosbollar som vi nu politiskt korrekt (tack Spöket Laban) kallar dessa läckerheter. Nina kelar med vår egen husvarg;). Nog för att vi har en hund som fäller hår bara man tittar på henne, men snällare hund gentemot barn får man verkligen leta efter.