"Ska bara......"

Varför är det så svårt att få saker och ting gjorda när man tänkt sig? Jag har alltid varit typen som skrivit listor på vad som ska göras när både på jobbet och hemma och sedan verkligen sett till att de blir gjorda, medans Lars definitivt har en släng av "den ordningsamma tysken" i sin karaktär. Så att hälften av våra saker på Att Göra-listan inte blev gjorda i helgen hänger ju inte på någon inneboende slapphet eller ovilja att organisera oss.

Nej, det hela har för det mesta med familjelogistiken att göra. Man vill inte gärna banka i väggarna och sätta upp en ny sänglampa när Nina sover för- och eftermiddag och Oskar mitt på dagen och blir det någon lucka nånstans kommer en av oss på att vi ju glömt gå ut med hunden... Att försöka organisera vår kontorsvrå där otaliga kassar med urväxta barnkläder står och väntar på att bli kategoriserade och upplagda på vinden funkar inte med en otålig bebis som irriterat sitter och ropar "ma-ma, ma-ma!" om hon inte hela tiden sysselsätts med i hennes tycke lämpliga leksaker (typ riva ner Oskars mödosamt uppbyggda legohus, dra i Zoras päls eller riva och äta upp mammas tidningar). Etcetera, etcetera..

Och sedan är det ju också så att står valet mellan sådana uppgifter och att gå ut med Oskar och Nina i det härliga sensommarvädret för att möta upp med kompisar och deras barn över en fika på lekplatsen så vinner alltid det senare. Visserligen kliar det otroligt i fingrarna på mig över att få dessa och andra hemmaprojekt gjorda, men jag har blivit otroligt mycket mer laidback under det sista året som tvåbarnsmamma. Jag har väl insett att det inte finns tid nog till allt utan att man ska behöva springa runt som en Durecellkanini på speed så numera får vissa saker stå på min Att Göra-lista flera veckor i rad (även om det stör mitt ordningssinne... rejält...).

Såhär mysigt hade vi det just på lekplatsen idag. Nikolaj är ett år äldre och går på samma skola som Oskar och hans lillasyster Filippa går på Ninas nya dagis.

Sitter annars och har en liten klump i magen ikväll. Det känns som om det är jag som börjar en ny skola och inte Oskar och nu sitter med den där typiska söndagskvällskänslan. Jag vet precis hur jobbigt det kan vara. Jag var fruktansvärt nervös och rädd när jag bytte stad och skola som åttaåring och det är nog inte lättare som knapp treåring. Oskar har sovit dåligt på nätterna ända sedan skolstarten med panikrop efter mamma och pappa på nätterna och ikväll ville han inte somna själv vilket aldrig hänt tidigare. Det känns inte alls så bra, men jag hoppas det är övergående. Vi får se hur han mår efter nästa vecka och agera därefter.