Familjestök

Första advent ligger alldeles runt hörnet, jag är redan grön av avundsjuka över Sveriges fina vinterväder (dock är det kallt och soligt här så inte helt fel för årstiden) och jag börjar känna en riktig julstämning komma smygande. Dags att damma av adventsljusstaken och stjärnan och plocka fram det lilla hemslöjdsjulpynt jag har (belgarnas kitschiga och glittriga julpynt kommer inte över min tröskel). Nu ska här pyntas och mysas ihop hela familjen med barn som sitter glada med glittrande ögon och tycker att alla mammas planer är sååå roliga....

Synd då att speciellt Oskar hamnat i en period som innebär väldigt mycket "nej mamma, kan själv, inte så, Oskar vill inte, blä, det är inte gott" period. Han uppför sig väldigt bra i skolan enligt hans fröknar, men jag misstänker att denna foglighet ibland innebär att han tar igen det hemma. I kombination med trötthet efter en rolig men ändå stimmig dag i skolmiljö (70 treåringar som har rast och äter samtidigt etc....) så är han inte alltid den lättaste att ha att göra med på eftermiddag och kvällar. Han är visserligen ändå fortfarande världens mysigaste och kramgoa kille, men här hos oss tycker jag att treårstrotset är värre än tvåårstrotset som i mina föräldraböcker alltid påstods vara en jobbig period.

Fast å andra sidan tycker jag inte att de där föräldraböckerna hade rätt så många gånger. Tvärtom förstorades alla "problem" något enormt och hade man litat blint på vad som sades där hade bebislivet varit fruktansvärt jobbigt. Man skulle aldrig få sova, inte ha tid att äta eller duscha eller ens komma ur morgonrocken på dagarna. Man skulle inte längre ha tid att laga vanlig mat utan överleva på fryst pizza och hämtmat, lägenheten skulle se ut som en tornado gått igenom den och vara smutsig och skitig jämt och att diska var det ju inte tal om. Herregud, nej, disken skulle stapla sig i diskhon dag för dag medans man som nybliven förälder skulle vara sur på var och en av de hundrafemtioelva vänner och familjemedlemmar som envisades med att komma och hälsa på eftersom det skulle innebära att man skulle vara tvungen att koka kaffe till dem och annat besvärligt (?). Sedan skulle man inte ha en sekund till sig själv eftersom en bebis tydligen behövde underhållning 24 timmar om dygnet....

Jag skrattade ofta åt dessa "hjälpsamma" råd när Oskar var bebis. För allvarligt talat, bebislivet är faktiskt inte så jobbigt egentligen. Jag hade mycket tid över vissa dagar och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på alla gånger när Oskar var en bebis....Visst var det fullt upp på ett sätt, men personligen tycker jag att det börjar bli mer att göra först när bebisfasen slutar. Det är då man får ha ögon i nacken för att ha koll på den klåfingriga lilla busen som helst vill riva ner allt inom räckhöjd och som allra helst sprider ut alla leksaker och annat åtkomligt över hela lägenheten. Där har vi tornadoeffekten! Eller som nu då treåringen efter utspridning av alla leksaker mycket väl kan städa upp efter sig, men som struntar i allt tjat, som vill att saker ska göras si, men inte så och kan bli jättearg om man inte fattar precis hur detta si är (och det är ett mysterium för det mesta....). Att leka själv är också något Oskar aldrig varit bra på efter bebisperioden (och det är inte det att vi inte uppmuntrat det, men det är inte hans grej ännu tyvärr) och det hade ju varit skönt att kunna sitta lugnt och stilla i ett hörn av vardagsrummet ibland och inte behöva aktivera sig. Jag är oändligt tacksam över vårt DVD-bibliotek av barnfilmer. De kan vara gudasända ibland;).

Samtidigt blir ju allt bara roligare och roligare ju större barnen blir. Nina kommer ofta rumphasande fram för att klänga mig i byxbenen och tjattrar som en papegoja i ett. Hon lär sig nya ord i rasande fart och blir så stolt när hon kan göra sig förstådd. Oskar uttrycker sig också bättre och bättre och kan ju göra så mycket mer saker nu och jag tycker det är jättekul med pyssel, muffinsbak och annat som vi kan göra tillsammans. Förutom när han i vanlig ordning agerar som jag pratar ryska eller annat obegripligt språk när jag säger "vänta lite", eller "låt mamma göra det, det får du INTE göra" och annat som har med förmaningar att göra. Vatten på en gås helt enkelt och det kan vara otroligt frustrerande ibland....

Men, men, skam den som ger sig. Oskar och jag ska med ögon tindrande i kapp och i perfekt harmoni baka pepparkakor imorrn (och nej, jag har inte gjort degen själv utan den kommer från mamma IKEA) utan ett enda gnäll, utspillda mjölkglas ("Mamma jag är törstig.... Oj, Oskar spillde....), deg på golvet eller irriterade mammanerver. Eller, det är tanken iallafall.... Om det funkar kommer nog bildbevis här inom kort:).

Tills dess önskar vi alla morfar Bosse en riktigt bra fortsättning på sin födelsedag. Hurra, hurra, hurra, hurra!!