Jobbcoach

Igår var jag på det första gruppmötet på det coach- och karriärsföretaget mitt ex-jobb anlitat för att hjälpa oss uppsagda att staka ut en ny jobbframtid.

Att bli bli gruppkategoriserad är av någon anledning något jag inte gillar och jag var inte alls övertygad om att jag skulle ha så mycket gemensamt med andra uppsagda s.k. kollegor på mitt jobb "bara" för att vi blivit av med våra jobb samtidigt. Precis som när jag fick Oskar och inte alls kände mig speciellt intresserad av mamma-bebisgrupper eftersom jag inte gillar att bli ihopföst med människor jag aldrig träffat innan bara för att vi fått barn samtidigt. Kanske är jag fördomsfull, kanske missar jag mycket, men jag föredrar att välja vem jag umgås med utifrån fler premisser än dessa.

Nåväl, jag gick till mötet och träffade mycket riktigt fyra personer med väldigt olika bakgrund. Två män i 55-årsåldern, en kille på 25 och en kvinna runt 45. Alla med bakgrund i försäljning, kundsupport eller IT. Jag fick mina fördomar bekräftade till en början då coachen inledde med att fråga alla hur "vårt känslotillstånd var" och "vilka energinivåer vi hade just idag" och sedan började berätta om hur värmen i hennes hus inte fungerat i helgen, att de var tvungna att köpa ny tvättmaskin och nu var stressade p.g.a den ekonomiska aspekten av nya husinvesteringar. 25-åringen följer upp med att säga att han fortfarande låg i skilsmässa och det var då jag fick tvinga mig att sitta och nicka förstående medans jag helst hade velat ta mitt pick och pack och rusa ur rummet. Skulle detta vara någon slags gruppterapisamtal där alla uppmuntrades att prata om hur vi mådde känslomässigt? Det var verkligen inte därför jag var där!

Fast det blev bättre tack och lov och diskussionen fokuserade sedan på att identifiera positiva och negativa aspekter av tidigare jobb med syfte att börja utkristallisera vilken typ av arbetsmiljö och arbetsuppgifter man gillat respektive ogillat och det var ganska nyttigt. Däremot tog allting såååå låååång tid eftersom coachen gick igenom allt som om hon pratade till lekskolebarn och på så sätt kändes det inte som om dessa tre och en halv timmar användes på bästa sätt. Jag hoppas hon sätter mer fart nästa vecka så att vi får mer gjort. Jag gillar dock själva konceptet där man använder olika analytiska metoder och redskap för att organisera och utvärdera vad man vill (och inte vill) arbeta med eftersom det passar min organiserade och analytiska personlighet. Igår var det Maslow som användes ur ett arbetssynpunkt, nästa vecka blir det Hoffman och därefter också diverse personlighetstester. Det ska bli roligt att se vad de har att säga....

Allt som allt känns det därför ändå rätt okej, I kombination med individuella samtal hoppas jag att denna process kan hjälpa mig i min framtida karriär även om jag fortfarande tycker att det hade varit mycket bättre att inte bli ihopföst med personer som visserligen alla är trevliga, men som kommer från såpass olika jobbbakgrunder att jag känner att jag inte kommer få lika mycket ut av gruppdiskussionerna som jag hade velat.