"Solen skiner...

...himlen är blå. Vad det är skönt att leva då"...

Så stod det i många år i taket hos min tandläkare när jag var barn. Jag kommer ihåg hur man läste detta som ett mantra om och om igen medans man krampaktigt låg och kramade armstöden och hoppades att det inte skulle bli några hål detta besöket medans tandläkare Rikard petade i munnen..

Nåväl, det har inte blivit så fasligt många hål genom åren (fattas annat, man är ju dotter till en tandsköterska trots allt), men den där ramsan sitter fortfarande som berget;). Idag passade mantrat riktigt bra in. Vi har haft en underbart solig vårdag i Bryssel och det var såpass varmt på hundpromenaden att jag kunde gå utan jacka till och med i skuggan och det brukar vara ett säkert tecken på att den riktiga försommaren snart är här på allvar. Äntligen!! Som vi alla har väntat på den, eller hur?

Och nu sitter jag här och inväntar ett dubbelavsnitt av "Bones" och det är så tyst i lägenheten att det nästan känns overkligt. Lars är på jobbmiddag och Nina, Oskar och Zora sover allihop. Jag inser att jag blivit så van att det alltid är något barn som behöver mig dygnet runt att jag inte alls är van vid att ha TRE HELA vuxentimmar för mig själv varje kväll. Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag bäst ska tillvara på dem (det där projektet med att sätta in kort i album som jag tänkt göra de senaste tre åren hade kanske varit något...), men ikväll blir det alltså "Bones". Och möjligtvis lite nypoppade popcorn.. Och kanske ett liitet glas Chardonnay eftersom det passande nog ligger en flaska i kylskåpet och inväntar fredagsmys...

Life is good:)