Utan kaffe blir livet tungt...

11.11 och tid för dagens första kaffe. Det spelar ingen roll vart jag är, på semester eller på jobbet, om det är vinter eller sommar eller om jag har en bra eller mindre bra dag, jag ser alltid fram emot dagens första rykande färska kaffemugg. På jobbet känns det extra bra när man har jobbat undan de värsta mailen och kommit ifatt sig själv och alltså har förtjänat en liten paus, men det sitter lika bra på trappen till verandan i torpet i morgonens härliga sommarljus. En liten kanelbulle slinker gärna ner om sådant finns tillgängligt, men det är en extra lyx, egentligen räcker bara kaffet.

I Bryssel har vi en fantastiskt fin kaffetradition och även på de sunkigaste barerna och pubarna finns det alltid en riktigt schysst espressomaskin. Nu när jag har mycket tid och försöker vara ute så mycket som möjligt med Nina och Zora (lätt i detta härliga vårvädret) så slinker jag in på ett fik för en latte åtminstone ett par gånger i veckan för min eftermiddagsdos;). Lite vardagslyx som känns välunnat när man går hemma och hänger för jämnan.

Jag kommer ihåg hur skumt det kändes de första månaderna när jag var gravid med både Oskar då jag inte var sugen på kaffe alls.. Min jobbpaus vid elva kändes inte alls lika relevant och vad skulle man då dricka till fikabrödet på en söndageftermiddag? Te kändes lika illa att dricka och det kvarstod bara varm choklad, men det får man som bekant inte samma fix av... Det kändes skönt när de första tre månaderna var förbi och kaffesuget återkom igen. Leva utan kaffe? No can do;).

Såhär söt kan lilltjejen se ut när mamma sitter och sippjar på sin koffeindryck. Visserligen är man ju enbart subjektiv vad gäller ens egna barns gullighet, men visst är det ett litet charmtroll vi har....